Ted Eriksson (foto fra Aftonbladet)
Det var politimannen Ted Eriksson (33) som torsdag ble hugd med kniv i nakken da han var på oppdrag for å beskytte demonstranter og andre på Medborgarplatsen.
Han forteller til Aftonbladet at han er glad han lever. Han sier han har det bra, «forholdsvis bra».
– Det är mycket känslor. Jag är glad att jag mår så pass bra fysiskt, men vad gäller det psykiska får jag ta det dag för dag.
Han forteller at han og en kollega var på Medborgarplatsen for å overvåke demonstrasjonen (asylsøkere med avslag som forlanger amnesti i Sverige), det var rolig, og flere patruljer var på plass.
– Plötsligt får jag en smäll. Jag känner en plötslig och extrem smärta vid höger axel. Jag vänder mig om och får se knivmannen, det är då jag förstår att att jag blivit huggen.
Knivhugget tar i nacken, men Ted Eriksson har tur.
– Det tog i en muskel. Men det kunde gått illa.
Dødsangst
Han setter seg blødende på bakken og venter på ambulansen. «Der og da hadde jeg dødsangst», forteller han.
Han ante ikke hvor hardt han var skadet, men det gjorde ekstremt vondt.
Eriksson, som har vært tre år i politiet, sier dette har vært hans verste dag på jobb.
– Jag är glad att jag lever och att ingen kollega eller någon annan kommit till skada. Och det känns bra att han kunde gripas så snabbt.
Han forteller at støtten fra familien, kollegaer og andre har vært overveldende.
Presset på politiet
Svensk politi har vært sterkt presset over tid, men ikke alle vil erkjenne «svenske tilstander» – aller minst eliten i Sverige. Det siste eksemplet kom etter de direkte elleville reaksjonene på Sylvi Listhaugs (FrP) Sverigesbesøk. Hun skulle tillate seg å lære av Sveriges feil. Be om unnskyldning!, hoiet den ene etter den andre, der alle, inkludert Listhaug, selvsagt er med på det samme spillet: valgkampen. Jo da, Listhaug kan le hele veien til valgurnen, godt hjulpet av norske medier og svenske politikere, men tilbake i Sverige sitter politiet i en særdeles vanskelig situasjon.
Så sent som i juni i år gikk rikspolitisjefen Dan Eliasson ut med en bønn om hjelp. Det handlet ikke minst om problemer knyttet til de «utsatte områder», eller såkalte no-go-soner, som de faktaresistente slåss med nebb og klør for å benekte eksistensen av. For i de fine salonger handler det mest om «retorikk». Det kan man tillate seg når en selv er langt fra problemene.
Presset på svensk politi er enormt. De klarer ikke å følge opp saker, de er totalt hendelsesstyrt. Nylig avdekket journalist Joakim Lamotte at politiet ikke har kapasitet til å forfølge voldtekt av barn, endog voldtekt av 3-åringer, og det selv om gjerningsmannen er kjent.
Bare i dag rapporteres om en rekke hendelser i Sverige. I Göteborg ble en mann i 60-årene, også det uprovosert, skåret med kniv i ansiktet – av en mann som gikk «rundt og viftet med en kniv.» Mannen ble raskt pågrepet på grunn av et oppdrag som allerede var i gang på stedet. «Ett snabbt polisiärt ingripande har nog troligen förhindrat ytterligare våldsdåd, enligt uppgifter från gärningsmannen,» sier politiets innsatssjef på stedet, Mats Rilemark til gp.se.
I Skåne ble en 94-årig kvinne ranet og mishandlet i sitt eget hjem. Flere menn brøt seg inn hos den sovende gamle damen og holdt henne fast, mens de ransaket huset på jakt etter verdigjenstander. «Det är en avskyvärd händelse den här kvinnan utsatts för,» sier pressetalsperson Nils Norling i Malmöpolitiet til svt.se. Politiet har ingen mistenkte saken, som skjer bare dager etter et lignende overfall i samme område på tirsdag, der en 50-årig kvinne ble tapet og ranet i sitt hjem.
Men nå er det ikke bare presset på politiet som skaper problemer, for volden synes bare å bli råere og «hendelsene» grenseløse. Nå vet ikke politiet om de faktisk vil overleve arbeidsdagen. Det gjør åpenbart noe med én.
Den tynne blå linjen
Siden hendelsene er så mange i Sverige får ikke alle like mye oppmerksomhet. Men det er nok flere politibetjenter som kommer hjem med «hjertet i halsen». Danne var en av dem i går, og da gikk han til Facebooksiden til Polisen Stocholm – hundenheten. Her skrev han noen ord som vi alle kan ta med oss inn i helga og fremtiden (vår uth.):
God afton.
Det var länge sen jag skrev på den här sidan, av olika anledningar. Men ikväll kände jag att jag måste.
Det var nämligen ytterst nära att två poliser dog idag. Två poliser som inte skulle ha kommit hem. Hem till sina familjer, till sina nära och kära.
Den första händelsen fick jag reda på när jag kom till jobbet imorse, jag började 0700.
Jag hade sovit uselt, ungarna hade farit runt i sängen som pingisbollar hela natten. Märkligt nog kände jag mig ändå pigg och på bra humör. Det dämpades omedelbart när jag fick fick höra att en av mina hundförarkollegor utsatts för ett mordförsök under natten.
Hon hade åkt på ett jobb, jag hörde inte ens vad det var hon åkt på. Det enda jag hörde var att när hon hade stått under den öppna bakluckan för att lasta ut sin hund, så släppte någon en sten från tolfte våningen. En stor sten.
Stenen träffade rutan i bakluckan, ovanför kollegans huvud. Hon fick glassplitter överallt, men klarade sig bra, av en slump. Ett steg åt fel håll, en liten annan vinkel på stenen så hade det varit slut.
Senare på dagen var jag på väg upp mot Gullmarsplan när det andra mordförsöket på en polis inträffade.
En kollega hade blivit knivhuggen i nacken på Medborgarplatsen, mitt på dagen. Hans kollegor brottades med gärningsmannen.
Jag hade ingen aning om vem som var skadad, eller om jag kände vederbörande, men jag fick omedelbart ont i magen, och en klump i halsen stor som en apelsin uppenbarade sig. Jag körde så fort bilen höll för att komma fram, men det kändes som att det tog hur lång tid som helst.
Väl framme såg jag att kollegan satt upp och blev vårdad av en kollega. Gärningsmannen var belagd med handfängsel och under kontroll. Lättnad. Sen: oro. När kommer nästa angrepp? När smäller det? Det gjorde det inte.
Båda poliserna är efter omständigheterna okej, genom en högre makts försyn, slumpen, tur, vad vet jag? Det viktigaste är att de fick komma hem idag.
Vi är den tunna blå linjen, och just nu är linjen väldigt, väldigt tunn. Ta hand om och värna om varandra. Ta hand om och värna om oss, vi kommer alltid försöka ta hand om, och värna om er.
Trevlig kväll.
/Danne.
Vi betviler ikke at operativt politi gjør så godt de kan, både i Sverige og Norge, for å verne om oss. Men skal vi bidra til å verne hverandre og politiet må vi vite hva som skjer.
Det er akkurat derfor HRS har en serie gående om Oslos kriminelle underverden, hovedsakelig hentet fra et internt nyhetsbrev vi har fått tilgang til. Det har fått politiledelsen mer opptatt av lekkasjer, hvor de nå har satt inn Spesialenheten, enn å formidle det reelle kriminalitetsbildet.
Vi har for øvrig aldri hørt snakk om Spesialenheten når det lekkes fra straffesaker, som skjer titt og ofte. For hva skulle mediene skrive om hvis de ikke fikk slike lekkasjer? Og som vi vet: disse lekkasjene har en tendens til å forsvare kjeltringene.