Kriminalitet

Varslernes tid i Sverige

Politibetjenten Peter Springare skapte stor oppmerksomheten da han på sosiale medier avslørte innvandreres overepresentasjon i kriminaliteten i Sverige. Senere har han også tatt kraftig til motmæle overfor "venstreekstreme journalister". Nå kan det se ut som om flere varslere kommer til. En brannkonstabel forteller om å bli kastet bombe på, mens mediene glitrer med sitt fravær.

Peter Springare er politibetjenten i Sverige som fikk nok: «Jag är så jävla trött. Det jag kommer att skriva här nedan, är inte politiskt korrekt. Men det skiter jag i», skrev Springare på sin Facebook og dermed var det i gang.

Rasist-hat-rasist-hat-rasist-hat

For politisk korrekt var Springares innlegg ikke. Han sa det som ikke er lov å si – om det er aldri så sant – at visse typer innvandrere er overrepresentert i kriminalitet. Kritikken lot ikke vente på seg. For eksempel hevdet Kenneth Bodin, teoretisk fysiker og entreprenør, at han ikke har noen respekt for at en fra politiet «generaliser seg bort fra all statistikk og bidrar til hat og rasisme, og dessuten krydrer falskneriet med samfunnskollaps.»

At det er Springare som har belegg for sin vurdering, og som dermed burde vekke bekymring for Sveriges fremtid, har i alle fall en gruppe i Folkehemmet tenkt å snakke ned: mediefolk. I kjent stil prøver danske medier å bidra til en vekkelse i Sverige, som for eksempel da Jyllands-Posten tok et forskremt blikk over Øresund og konkluderte med at «Volden eksploderer i Sverige. Langsomt krakelerer den statsautoriserte idyll.»

rights_banner_praktutgave-ny_778x150

Det ble også raskt opprettet en støttegruppe for Springare på Facebook, som i skrivende stund har over 225.000 støttespillere.

Oisin Cantwell hevder i Aftonbladet at Springares retorikk (hørt den før? Der fakta ikke finnes, går vi på retorikken) fører tankene til Goebbels. For nå hadde Springare også kritisert journalister med en fastlåst agenda. Så gikk det opp for kronikør Alex Schulman i Expressen at det finnes en mann ved navn Peter Springare. Schulman skjønte også at mannen har gjennomslagskraft, og da må man jo selvsagt få stoppet svineriet. For hat er det, og hat blir det – om vi skal tro kronikøren som under tittelen «Dags låta Peter Springare bli en vanlig bitter rasist»:

«På Twitter och Facebook skriver han nu för tiotusentals personer. Vi har en polis som plötsligt blir opinionsbildare. Och då uppstår så klart nya problem, särskilt om han uttrycker hat och hot i sina texter. För tio dagar sedan skrev han ett inlägg i vilket han ville ”förinta alla de vänsterextrema journalister som förpestar debatten med sina abnorma agendor.” Då tänkte jag nog att nu är loppet kört för konstapel Springare. Det säger sig ju självt, att vi inte kan ha en polis i Sverige som pratar om att utplåna andra människor. Jag hade gärna sett honom stå till svars för sina uttalanden, för fanns ju en del saker man var nyfiken på, man ville ha förtydliganden från Springare här: Vilka är dessa vänsterextrema journalister du pratar om? Och på vilket sätt ska du förinta dem?»

Vranglesningen til Schulman kunne en kanskje forstå om det ikke var for at Schulman selv bruker akkurat samme virkemidler. På twitter var han nylig klar på en det finne en del menneskegrupper, åtte i tallet faktisk, som bør utryddes:

Når Springare har sett seg lei på «venstreekstreme journalister som forpester debatten med sine unormale (abnorma) agendaer», så er spørsmålet om Schulman gikk i svart mer på grunn av tituleringen «venstreekstreme journalister» enn av «utslettelsen».

Vi trenger ikke ekstreme journalister

Springare har selv svart på kritikken hos Nyheter Idag, som like godt har kapret han som kronikør. Her forteller Springare at han ikke har sagt eller skrevet noe for å forulempe (dyktige) journalister, men prøvd å rette søkelyset på de journalistene som ikke klarer annet enn å spre hat og forvridde sannheter der de også nesten inviterer til anarki. Disse har ingenting å gjøre i en nøktern debatt, hevder Springare, som legger til at han «nemlig har vært forfulgt av noen av disse de seneste ukene». Dette er journalister som ikke er interessert i en faglig fundert debatt, men med en agenda om å diskreditere og spre hat.

«Det är alltså dessa individer jag vill skall försvinna för gott från debattens arenor. Vi behöver inga extrema journalister. Det räcker med vanliga vänster- och högerjournalister, som kan föra sig och agerar professionellt.»

Så kan det være at journalister av denne typen, typisk sterkt faktaresistent og med minimale evner til å vurdere konsekvenser for fremtiden, får nok å gjøre fremover. For i kampen med å diskreditere og få fjernet Springare, så dukker det opp en ny varsler. Denne gangen fra brannvesenet.

Økt risiko

Kaj Engelke er brannkonstabelen som ønsker å fortelle noe om den økte risikoen med jobben sin. Men har tar en Springar-light, da han ikke nevner med ett ord hva som har forårsaket økt risiko i tjenesten og hva man vanskelig kan forberede seg på. På sin blogg skriver han:

«Exempelvis hur man bäst närmar sig en bil som vi misstänker kan ha handgranater i bagaget. När polisen först uppmärksammade oss på att vi behöver iaktta största försiktighet i Malmös problemområden så kändes det overkligt. Men det var verkligt. Malmö hanterar fler handgranater än någon annan stad i något annat europeiskt land. Och vi anpassar oss, vi kan inte göra något annat. Därför vet jag nu rent yrkesmässigt hur man gör. Det är inte så svårt. Snett bakifrån, låt den brinna minst 10 minuter först. Har det inte smällt då så fortsätt fram, men använd ett speciellt strålrör och håll dig under fönsterhöjd. Då minskar risken för att jag skulle dö om det nu ändå skulle smälla. Men den mentala förberedelsen. Den kan vi inte öva på. Och min fru tycker inte att det känns bra oavsett om jag vet hur jag ska göra för att minimera risken för att mitt liv spills i onödan.

Och det som hände igår, det har vi inte hunnit öva på. För hur övar man på att få en bomb på sig?»

Håndgranater og bombe

Vi vet hva som er Malmös problemområder, og vi vet hvorfor. At Malmö håndterer flere håndgranater enn noe annet europeisk land poengterte det svenske politiet nylig på en pressekonferanse (etter den regelrette henrettelsen av to menn på åpen gate i Kisa). Da fortalte de at det finnes mye illegale våpen i Sverige, blant annet kalasjnikover, som politiet antas smugles inn i landet via Balkan, og der det også gjerne følger med håndgranater «på kjøpet».

Men om brannmannskapet har lært seg å håndtere håndgranater og brann, så er altså en ny utfordring kommet til. Denne gangen bomber:

«Explosivmedlet som kastades mot min kollega igår detonerade så kraftigt att polisens tekniker kallades till platsen för att utreda vilken typ av sprängmedel som använts. Den initiala bedömningen var rörbomb. Den senare bedömningen att det är oklart. Någon typ av explosivmedel. Med andra ord, en bomb, men av okänt slag.»

Ikke bare er Engelke forbannet for den nye hverdagen, men han etterlyser også de som skal ivareta informasjonen i landet:

«Vem fan kastar en bomb på en annan människa? Hur tänker man då? Jag fattar ingenting. Är det brist på empati eller förstånd som är orsaken? Är det både och? Och vart är media? Vart är Sydsvenskan? Aftonbladet? Expressen?»

Ja, hvem er de? Hva er grunnen til at bomber kastes? Kanskje Kenneth Bodin, Oisin Cantwell eller Alex Schulman tar oppdraget?

Min kollega bemannade igår vår tankbil. Tankbilen var larmad till Rosengård för att släcka en bilbrand, eller tre rättare sagt. Också vardag. Lite cancerogena gaser här, lite där, no worries. Vi får helt enkelt ta och bygga om våra stationer och installera speciella tvättmaskiner och filter för att tvättvattnet är så giftigt att vi inte får släppa ut det i avloppet. Men skit samma. Hellre cancer än bomber, helt ärligt.

Det är när tankbilen ska vända och chauffören ska backa fordonet som min kollega går ur för att hjälpa honom och fungera som extra ögon. När han står där kör en bil upp och stannar en kort bit därifrån, en ung man hoppar ur bilen och tänder på någonting och kastar det mot honom. Min kollega hinner ta ett par snabba steg åt ett annat håll innan föremålet detonerar. Explosionen är så kraftig att de kollegor som står 70 meter längre ned på gatan beskriver hur det fladdrar i byxbenen när tryckvågen når dem. Tankbilen på 20+ ton gungar. Tack vare att min kollega vet att vi befinner oss i Rosengård så reagerar han snabbt. Tack vare att han som kastade fumlade med bomben och tappade den mitt i kastet så nådde han inte fram. Tack vare. Tack och lov. Om kastet varit bättre och bomben träffat min kollega i ansiktet, hade han levt då?

Blogg Kaj Engelke: Normal riskmiljö