Forskjellsbehandling og diskriminering

Antirasisme eller antisemittisme og islamisme?

Organisasjoner som mottar offentlig støtte under den antirasistiske fanen, har en annen agenda: påvise rasisme mot muslimer, og kamp mot dagens terrorlovgivning. Ofte sammenfaller de to agendaene: kamp mot islamistisk terror fremstilles i alarmistiske ordlag som den vestlige verdens krig mot muslimer, skriver forfatteren Johan Lundberg.

Den svenske forfatteren og dosenten i litteraturvitenskap Johan Lundberg, har nylig jobbet frem boken Lystes fiender, og i siste kapittel om vårens opptøyer i Husby, søkte han etter ideologiske understrømmer som kunne forklare årsaken til opptøyene. Det var da han støttet på en ”rekke organisasjoner som overrasket meg ved at et fåtalls navn stadig dukket opp”:

Mattias Gardell, Rashid Musa, Kitimbwa Sabuni och Fatima Doubakil, för att nämna några. Ibland hade dessa personer framträdande positioner i organisationerna. I andra fall bjöds de in som regelbundna föreläsare eller seminariedeltagare. Ibland dök de upp som författare till bidragsansökningar.

Johan Lundberg lister opp navnene på noen av organisasjonene:

rights_banner_praktutgave-ny_778x150

Afrosvenskarnas riksförbund, Muslimska mänskliga rättighetskommittén, Studieförbundet Ibn Rushd, Charta 2008 och Forix, Förorternas riksdag.

Organisasjonenes statutter tilsa at de skulle jobbe med antirasistiske spørsmål og kjempe for menneskerettigheter: ”Ved et nærmere studium oppdaget jeg imidlertid at flere organisasjoners hovedspørsmål var enda mer begrenset enn antall frontfigurer,” fortsetter Lundberg, og peker på de to fremtredende temaene:

Påvisandet av rasism mot muslimer och kamp mot den nuvarande terrorlagstiftningen. Ofta sammanföll de två: Kamp mot islamistisk terrorism framställdes i alarmistiska ordalag som ett västvärldens krig mot muslimer.

En organisasjon hevder skriftelig at Sverige er en ”apartheidstat” grunnet statlige kampanjer mot æresrelatert vold, tvangsgifte samt ekteskap med mindreårige. I tillegg tas det til orde for innskrenket ytringsfrihet for å beskytte muslimer.

I den alternativa utredning om strukturell rasism som flera av dessa organisationer presenterade under våren, under Kitimbwa Sabunis ledning, anfördes även följande oegentligheter som exempel på att Sverige ytterst sett är en islamofobisk «apartheidstat»: Statliga kampanjer mot sådant som hedersvåld, tvångsgifte samt äktenskap med minderåriga. Därtill presenterades ett förslag om att Justitiekanslern borde ta ett hårdare grepp över svenska medier för att balansera yttrandefriheten mot respekt för människor som kan bli kränkta. Hur dylika synpunkter harmonierade med kamp för mänskliga rättigheter var inte helt lätt att förstå.

I den nevnte rapporten omtales en konkret påstått rasismesak, som handler om en 16 år gammel gutt som svenske myndigheter overtok omsorgen for. Grunnen var at han var sønnen til al-Qaidas nestkommanderende i Irak. Terrorlederens sønn vanket i kriminelle, islamistiske miljø og bodde da overtakelsen skjedde hos en person som avtjente fengselsstraff.

Lundberg fortsetter om Israel-konspirasjoner og massivt med offentlig økonomisk støtte til aktørene:

Men det antirasistiska arbetet visade sig ta sig än märkligare uttryck. Till Café Pan Afrika på Södermalm i Stockholm bjöd man för drygt ett år sedan in Raheem Gillman för att föreläsa om den arabiska våren. Tesen i föredraget var att den islamistiska terrorismen, liksom världspolitiken, till stora delar varit iscensatt för att ge Israel legitimitet att påbörja en expansion som planerats alltsedan Gamla testamentets dagar. Gillman menade att «USA kontrolleras helt och hållet av Israel». Om tio år har Israel enligt hans spådomar expanderat så att landet omfattar hela Mellanöstern och Nordafrika. Gillman är konvertit, av svensk-kubanskt ursprung, och medverkade i mars 2010 i en diskussion i Studio Ett, om Lars Vilks. Då företrädde han Sveriges unga muslimer. På Café Pan Afrika var det sjätte gången han föreläste.

Arrangör av Gillmans antisemitiska föredrag var Afrosvenskarnas riksförbund och studieförbundet Ibn Rushd. 2013 fick Ibn Rushd 15,6 miljoner i bidrag från Folkbildningsrådet. 2012 beviljades man därtill miljonbelopp från Ungdomsstyrelsen. Afrosvenskarnas riksförbund fick 2012 närmare en och en halv miljon i bidrag från Allmänna arvsfonden för ett projekt för funktionshindrade afrosvenskar. Därtill fick man 2013 drygt 200 000 från Ungdomsstyrelsen samt har under de senaste tre åren beviljats drygt 200 000 om året från Folke Bernadotteakademin.

2011 beviljades Afrosvenskarnas riksförbund bidrag från sistnämnda fond för att arrangera ett seminarium med flera internationella talare. Temat skulle vara «kriget mot terrorism». Resultatet blev ett tretimmarsseminarium i Tensta med den brittiska journalisten Yvonne Ridley som enda utländska talare. Ridley är känd för en rad antisemitiska uttalanden samt för att ekonomiskt och verbalt ha stött islamistiska terrororganisationer och -ledare. Samarrangör för seminariet med Ridley var Forix – ett projekt inom ramen för Ibn Rushd. Forix finansierades av Allmänna arvsfonden med två miljoner kronor om året under tre år.

På Allmänna arvsfondens hemsida omnämns seminariet som exempel på den verksamhet som fonden har finansierat – på ungefär samma sätt som det på Folke Bernadotteakademins hemsida presenteras som någonting som akademin har finansierat.

I inbjudningarna till seminariet stod dock inte Afrosvenskarnas riksförbund med som arrangör utan där angavs, vid sidan av Forix, Muslimska mänskliga rättighetskommittén, Sveriges unga muslimer, Islamiska förbundet och Ibn Rushd. Vem eller vilka som i praktiken finansierade seminariet och vad som egentligen bekostades med 2011 års bidrag från Folke Bernadotteakademin på 250 000 kronor ter sig således en smula gåtfullt.

Dette samrøret mellom antirasistiske organisasjoner og islamistiske grupper, har vi også i Norge, noe vi har skrevet om blant annet her: Avklart  , om Antirasistisk senters samarbeid med islamistiske grupper

Her er kronikken til Lundberg i Expressen