Den kjente svensk-jødiske forfatteren og samfunnsdebattanten Dan Korn viser i kronikken «Den rasistiske snön» hvordan en professor i kunsthistorie, Jeff Werner, får en svensk maler på slutten av 1800-tallet til å framstå som en tilhenger av hvit overmakt eller et raserent, hvitt Sverige.
Men det kunstmaler Richard Bergh maner fram under et utenlandsopphold, er et indre bilde av et snødekt Sverige.
En kveld i 1898 stod nemlig kunstneren Bergh på en høyde utenfor Firenze og beundret landskapet, og tenkte «stakkars Sverige», som manglet denne skjønnheten. Så hørte han et sus fra pinjeskogen, som minnet om suset i furuskogen hjemme. Det uløste noe i ham. Opplevelsen skildret han senere i en erindringsbok:
En furuskog! Det slet till i bröstet på mig, Med ens föll det öfver mig en längtan, en oemotståndlig längtan till Sverige, det tysta hvita landet i norr. Jag såg det i ett nu så tydligt framför mig, så stilla, så klart och vackert under sitt rena snötäcke!
Berghs omtale av Sverige som «det stille, hvite landet» er åpenbart knyttet til fargen på snø. Men vil man misforstå, skriver Dan Korn, kan man gjøre det. For eksempel ved å kutte sitatet etter «det tysta hvita landet i norr» og ellers rote med kildeopplysningene:
Jeff Werner gör det i sin bok Blond och blåögd, Vithet, svenskhet och visuell kultur (2014). När han citerar Bergh lyckas han lägga till några ord om att han fick tårar i ögonen, som inte står i texten. För övrigt citerar han den med gammalstavning, som här, efter Berghs bok Om konst och annat (1908) men påstår att han citerar efter andra upplagan, där stavningen moderniserats, från 1919. Och sidhänvisningen stämmer inte med vare sig den ena eller den andra av upplagorna.
Men vad som är värre är att han slutar citatet med orden «landet i norr» och tar alltså inte med orden om snö, vilket gör att man får intryck av att Bergh kan syfta på en annan vithet än snön. Det är givetvis medvetet, eftersom hela boken går ut på att visa på svensk «vithetsproduktion». Allt vitt är nämligen – om man får tro Werner – kopplat till den vita rasen och dess maktanspråk. Det är därför väggarna i våra konstmuseer är vitmålade. Jag trodde att det var därför att vit färg reflekterar ljuset bäst, men Werner kan upplysa oss om att det hänger samman med en vit ideologi och en «medveten symbolik». Jag har aldrig varit i ett afrikanskt konstmuseum men det förstår jag ju nu att där måste väggarna i logikens namn vara svartmålade, eller kanske mörkbruna.
Kjører du en hvit bil, kanskje, eller bor i et hvitmalt hus? Det er neppe tilfeldig! Du er avslørt!
Nivået på det som gjerne kalles «kritiske hvithetsstudier» er lite overbevisende. Denne typen resonnement som professor Werner ved Stockholms universitet legger fram, har lite med vitenskap å gjøre, det handler om løse ideer, vranglesning, ideologiproduksjon, selvpisking og moralposering.
Dan Korn karakteriserer Werners «forskning» slik: «Att dra långtgående slutsatser från ett mycket knappt källmaterial är Werners specialitet.»
Vidtrekkende konklusjoner basert på et lite, tilfeldig og på toppen manipulert empirisk materialet er samfunnsforskning på sitt verste.
Illustrasjon: HRS