Det er som om fravær av krav er et uttrykk for omtanke, og under koronakrisen ser vi resultatet av feilslått innvandringspolitikk, skriver Markus Uvell på lederplass i Gøteborgsposten.
«Coronakrisen är vårt största integrationsmisslyckande» skriver opinionsanalytikeren. Sverige har blitt rammet langt hardere av koronakrisen enn Norge, men Uvell peker på den store andelen ikke-integrerte for å forstå Sveriges høye dødstall. Koplingen mellom dødsfall, innvandring og mislykket integreringspolitikk er underkommunisert i debatten om koronakrisen, sier han.
I debatten om den svenska coronakrisen har ett perspektiv hamnat i skymundan, trots att det berör något centralt i det moderna Sverige: Kopplingen mellan de många dödsfallen, invandringen och vår misslyckande integrationspolitik.
Somalisk overdødelighet
I likhet med i Norge har innvandrere med bakgrunn fra Somalia vært sterkt overrepresentert både på sykdoms- og dødsstatistikken. I Sverige har utslagene blitt større enn i Norge, ganske enkelt fordi innvandrerbefolkningen i Sverige er mye større enn den norske.
Utlandsfödda, särskilt de sämst integrerade grupperna, har också drabbats hårdare än infödda svenskar.
Den 29 juni publicerade Läkartidningen en studie av överdödlighet bland personer mellan 40 och 64 år. Under mars-maj var överdödligheten bland personer i denna åldersgrupp födda i Somalia, Syrien och Irak hela 220 procent jämfört med samma period 2016-2019. Nivån bland personer i samma ålder födda i Sverige, Norden, EU eller USA var -1 procent.
Tallenes tale er tydelig, og tilsvarende tall finnes for de samme utvalgte gruppene i Norge. Folkehelseinstituttet (FHI) har rapportert løpende om den norske koronasituasjonen. I sommer var smittetallene blant innvandrere med somalisk bakgrunn over 1000 prosent høyere enn blant etniske nordmenn, med påfølgende utsalg på statistikk over døde – med pakistanere og afghanere hakk i hæl.
Svikter de gamle
Det viktigste målet under koronakrisen har vært å beskytte landets gamle, påpeker Markus Uvell i Gøteborgsposten. Men dette målet er på ingen måte nådd. Tvert i mot er det de gamle som har måttet lide mest under koronakrisen. Og årsaken er i følge Uvell at innvandrerbefolkningen ikke er integrert i det svenske samfunnet.
Den svaga integrationen är även en förklaring till att vi så kapitalt misslyckats med det allra viktigaste målet: att skydda de äldre.
Många anställda i äldreomsorgen har utländsk bakgrund, ofta från grupper med mycket utbredd smitta. Många talar också dålig svenska. Kommunal larmade redan 2018 om att många anställs trots att de inte förstår svenska. ”Det finns inga som helst begränsningar på hur lite svenska man kan kunna”, som en fackligt förtroendevald uttryckte saken i Kommunalarbetaren.
Det är förstås i sig ett stort problem om sköra äldre inte lyckas göra sig förstådda. Men språkproblemen har också gjort att basala hygienrutiner inte följts, vilket exempelvis Coronakommissionen konstaterar i sitt första delbetänkande.
De äldre tas alltså om hand av personer som har språkligt svårt att förstå instruktioner om till exempel hygien och skyddsutrustning.
Dødelig integreringssvikt
Det får alvorlige konsekvenser å la være å stille krav, konkluderer Uvell. Han legger ingen skyld på innvandrerbefolkningen, men derimot på myndighetene som lar være å stille krav til innvandrerne. Når mange hundre tusen mennesker fra MENA-land får varig opphold i landet uten at myndighetene stiller krav til verken språkferdigheter eller samfunnsdeltakelse, er konsekvensen fatal, påpeker opinionsanalytikeren.
Stora grupper lever i Sverige utan att någonsin bli en del av vårt samhälle. De förstår varken språket, kulturen eller vad som förväntas av dem. Och majoritetssamhället ställer få krav. Tvärtom sänks trösklarna maximalt, som om brist på krav vore ett uttryck för omtanke.
Problemet är inte nytt men coronakrisen gör situationen akut. Det kommer fler pandemier och nästa kan ha mångdubbelt högre dödlighet. Hur många fler ska behöva dö innan vi inser att den som bor i Sverige också måste vara en del av vårt samhälle?