Innvandring

Mistroen har de bedt om selv

- Demokratiet lever på tillit. Når løgner befester seg på internett og i sosiale medier, skades kittet i samfunnet vårt, meldte Dagens Nyheters redaktør Peter Wolodarski og siktet til russisk desinformasjon. - Men den nye skepsisen er ikke så mye knyttet til konkrete eksempler på at ledere og eksperter ikke gjør jobben sin, som en intens mistro mot politikere, journalister og akademikere som sådan, meldte Dagbladets Inger Merete Hobbelstad og siktet til det mye omtalte "postfaktasamfunnet". Fakta taler imidlertid for at det er god grunn til den mistroen og den har europeiske godværspolitikere - med media på slep - pådratt seg helt på egenhånd, blant annet ved å vanskjøtte sitt ansvar i den grad at de har tillatt at egen befolknings tillit og gjestfrihet har blitt utnyttet og misbrukt i en årrekke.

– Hele grunnen til mitt liv i Sverige er falsk, lyder Expressens overskrift. Saken handler om en pakistansk mann som ved hjelp av et falsk afghansk ID-kort løy seg til asyl i Sverige for 28 år siden. Han løy bevisst om navn, alder og hjemland.

Det er så man knapt tror hva man leser. Av avisen blir pakistaneren nemlig fremstilt som en god mann som angrer dypt på løgnen:

Mannen i Borås talar med en röst märkbart tyngd av dåligt samvete.
– På domedagen måste du redogöra för varje krona du tagit emot som inte var menade för dig, säger han.

rights_banner_praktutgave-ny_778x150

Han är djupt religiös och beskriver hur hans vänner suckar varje gång han återigen tar upp frågan om han verkligen får komma till paradiset efter lögnen i Sverige.
– Jag försöker vara en bra man. Jag dricker inte, jag stjäl inte, jag ber. Men grunden till mitt liv här är falsk! Förstår du? Hela grunden är falsk!

Expressen vil altså ha oss til å tro at den «dypt religiøse mannen» er tynget av dårlig samvittighet. Etter nesten tretti år. Og den dårlige samvittigheten har naturligvis ikke noe med at løgnen nå har ført til en rekke brysomme problemer for ham selv: han savner identiteten sin, han vil ikke gå på pensjon ti år for tidlig, han vil ikke benevnes ved feil navn og ikke minst: han vil ikke måtte søke om visum hver gang han reiser til sitt virkelige hjemland.

Han har många gånger funderat på att ge upp Sverige. Men i medelklassfamiljen i hemlandet menar alla han pratar med att det vore att kasta bort en chans. Istället stannar han till han får sitt svenska pass, och börjar resa tillbaka till Pakistan vartannat år. På sociala medier kommer majoriteten av hans inlägg från vistelser i Pakistan och det är tydligt att han har en stark relation till hemlandet.

Så kan vi jo bare spørre oss hvorfor denne mannen fortsatt har asyl når han uten problemer kan reise hjem på ferie. Men det er selvfølgelig synd på ham nå, for takket være den falske ID`en – som han selv kjøpte – vil hverken Afghanistan eller Pakistan gi ham dobbelt statsborgerskap, stakkars.

Svenske myndigheter hadde derimot ingen problemer med å gi ham pass.

I dag är samma uppgifter som stod på den billiga afghanska tazkiran grunden till hans svenska pass.

Mannen, som ursprungligen kommer från Pakistan och som bor i Borås sen många år, vänder sig direkt till den afghanska ambassadören i Stockholm när jag ger honom vår mikrofon.

– Salam aleikum ambassadören, jag är pashtun och har levt i Sverige i 28 år, jag har svenskt pass. När jag kom till Sverige hade jag ett afghanskt ID med mig. Många andra pakistanier kom också som afghaner, nu vill varken Pakistan eller Afghanistan ge dem dubbla medborgarskap. Snälla hjälp oss och visa nåd, säger mannen.

Kanske kan den afghanska ambassaden ge lögnen ett slut. Svenska myndigheter har inte kunnat lösa paradoxen att mannen i Borås efter 28 år i Sverige vill ta tillbaks en asyllögn.

I begynnelsen av året ble en mann pågrepet på sentralstasjonen i Göteborg med 50 ID-kort på seg, skriver Expressen og legger til at store arabiskspråklige Facebook-grupper har måttet legge inn permanente posteringer om å anmelde innlegg som strider mot svensk lov fordi så mange opplyser om hvordan man kan skaffe seg ID-kort utenom vanlige kanaler. Det er for øvrig ingen mangel på ekte svenske pass i omløp. I november 2015 anklaget tidligere pressesjef for det svenske utenriksdepartementet i 2008-2012, Anders Jörle, den politiske ledelsen for å ha reagert for sent på misbruket av svenske pass og opplyste om at offsielle tjenestemenn i årevis har vært klar over at det forbløffende antallet «mistede pass» som regel blir solgt i Midtøsten. Mange har f.eks. «mistet» pass nærmere et dusin ganger på samme sted i Tyrkia. En statlig svensk utredning viser hvordan 56 personer i perioden 2009-2013 hadde hentet ut minst åtte pass hver. Nesten 5000 personer hadde mistet passet sitt fire ganger. En person hadde fått nytt pass hele 18 ganger på fire år.

Også EU-pass er til salgs i transittlandet Tyrkia.

I realiteten har svenske – og antagelig de fleste europeiske lands – myndigheter ingen kontroll på hvem de slipper inn i landet og hvem de gir statsborgerskap og derfor ingen kontroll på hva de faktisk slipper løs på egen befolkning. Verre enda: på skolebarn og utsatte unge. Hver tredje unge under tvungen behandling på lukket institusjon er såkalte enslige, mindreårige asylsøkere (EMA). Disse institusjonene behandler både unge som er dømt for kriminalitet og unge som har stort behov for psykiatrisk behandling.

Løgn om alder skaper da også særlige problemer, spesielt når det kommer til kriminalitet. EMA er hovedsakelig afghanske gutter i øvre del av tenårene og ankomstene økte eksplosivt som følge av migrantkrisen i 2015. I Sverige anslo man at 12.000 ville komme, men anslaget raskt ble oppjustert til 30.000. Status som EMA gir oppholdstillatelse med familiegjenforening og en rekke materielle goder og i følge SVT ville kostnadene for de 30.000 være på 25 milliarder SEK. Alderstester i flere land viser imidlertid at det ofte er snakk om voksne menn.

I 2003 viste UDIs tall at 87 prosent av de som ble alderstestet i Norge var eldre enn 18 år, hvilket fikk UDI til å ville utvide alderstestingen. Løgnen skyldes at mindreårige uten kjente omsorgspersoner ikke blir sendt tilbake til hjemlandet. I 2013 viste hver fjerde alderstestede EMA seg å være voksen. I de ni første månedene av 2015 ble 877 enslige mindreårige asylsøkere alderstestet og en av tre viste seg å være over 18 år. Det samme er tilfelle i Finland, der to av tre i følge rettstannlege ved Åbo universitet, Vivian Visnapuut, viser seg å være eldre enn oppgitt. Det står ikke bedre til i Danmark, hvor Rettsmedisinsk Institutt har alderstestet rundt 800 EMA hittil i år, og funnet at hele tre av fire – 74 prosent – av 600 avgjorte saker er over 18 år.

I Norge skapte dette flere problemer på landets mottak:

– Vi så at mange i denne gruppen mindreårige asylsøkere var over 18 år. Denne gruppen unge voksne skapte problemer ved flere av mottakene våre. Mange var også kriminelle, sa Bente Skarprud Aavik, enhetsleder i Barnefaglig enhet i Asylavdelingen i UDI til NRK i 2013. Mottaksleder Ketil Blinge ved Hvalstad mottak for EMA var også fornøyd med alderstesting: – Aldersundersøkelser kombinert med asylintervju av alle, gjør at de som bor her nå er under 18 år, forteller Ketil Blinge, mottaksleder ved Hvalstad mottak. Tidligere hadde vi problemer med voksne kriminelle her på mottaket. Det merker vi ikke noe til nå lenger, sa han.

Asylmottakene er så sin sak, men den politiske ledelsens selvvalgte blindhet skaper også store problemer for sivilsamfunnet når det gjelder kriminalitet. Gjenger av kriminelle gutter og unge menn, i all hovedsak EMA fra særlig Marokko, er nå et så ressurskrevende problem at det setter Stockholm-politiet ute av stand til å gjøre jobben sin. Situasjonen er likedan i Göteborg og den eskalerer. Også politiet i Uppsala krever at myndighetene begynner å aldersteste påståtte mindreårige. Som Stockholm og Göteborg har de opplevd en økning av kriminalitet begått av asylsøkende ungdommer. Et av hovedproblemene er at de aktuelle guttene og mennene oppfattes som immune mot rettstatens inngripen fordi de har status som mindreårige. Politibetjent Peter Larsson er aktiv i politiets fagforbund og forteller at kollegaer opplever en stadig tøffere arbeidssituasjon. De kriminelle innvandrerne har ingen respekt for landets politi og rettsvesen. Og hvorfor skulle de det, når de tilsynelatende kan begå så mye kriminalitet de vil uten at det får nevneverdige konsekvenser?

I Sverige har det de siste årene vært en rekke tilfeller der de ansvarlige for grove forbrytelser som gjengvoldtekt har sluppet billig fordi de var vurdert som mindreårige til tross for at de var voksne menn:

9 SEPTEMBER 2015
Våldtäkt vid utsiktsplatsen Fåfängan, Stockholm. De misstänkta gärningsmännen är asylsökande med mycket oklara identiteter. När deras fingeravtryck skickas till Interpol sänds en träfflista tillbaka med ett tiotal olika namn i åldrar mellan 13 och 33 år. Det visar sig att killarna bott i flera länder, sökt asyl under ett stort antal identiteter och tidigare misstänkts för andra brott i Sverige. Eftersom åldern inte kan fastställas döms de till sluten ungdomsvård. Senare hittar Marocko ett dokument som kan bevisa att den mest drivande i våldtäkten är en marockansk medborgare på 21 år. Högsta domstolen väljer att inte bevilja resning.

10 NOVEMBER 2015.
Grov misshandel, Stockholm. En tonårstjej knivskärs i ansikten efter att ha avvisat en invit från en kille boendes på HVB-hem. I rätten hävdar den misstänkte att han är 16 år. Fallet prövas i tre instanser. Högsta domstolen beslutar till slut att tandröntgen får användas och att mannen därmed kan antas vara minst 21 år.

25 JANUARI 2016.
Dråp på Alexandra Mehzer, 22, Mölndal. En boende på ett HVB-hem knivhugger Alexandra Mehzer, som jobbar på boendet, till döds. Mannen hävdar att han är 15 år. Åklagaren beställer en tandröntgen som visar att gärningsmannen är 21,4 år och han döms till rättspsykiatrisk vård som åtminstone över 18 år.

18 JANUARI 2016.
Stöld, Stockholm. En kille har i sin asylansökan uppgett att han är 17 år men i samband med rättegången i tingsrätten påstår han att han bara är 14 år och därmed inte straffmyndig. Han misstänks dessutom för flera nya brott. Rätten vill få rätt att göra medicinsk åldersundersökning men efter många prövningar beslutar Högsta domstolen att undersökningen inte får göras för att ta reda på om någon är straffmyndig.

24 OKTOBER 2016.
Fem gärningsmän döms för att ha våldtagit en yngre pojke i Uppsala. Flera av dem säger sig sakna identitetshandlingar. Då en av de tilltalade i rätten hävdar sig vara yngre än Migrationsverket registrerat honom som döms han som 17-åring.

Selv den afghanske ambassaden i Sverige klager:

– Vi har upptäckt ett antal ickeafghaner som inte har några som helst falska eller riktiga tazkiras men som har ett uppehållstillstånd från Migrationsverket. Ambassadören har flera gånger tagit upp det här med våra kolleger på Migrationsverket. Är de intresserade kan vi visa dem vad vi hittat, säger ambassadens konsul Hazrat Shah Farkhari.

Vår samvittighetstyngede venn fra Pakistan er ikke alene. Expressen har snakket med en 24 år gammel syrier, som løy på alder da han ankom Sverige. Når det gjelder løgnen, gir han «veldig vage svar»:

– Det kan finnas många anledningar att uppgifterna blivit fel. Det kan uppstå missförstånd. Det är en stressig situation när du är ny i ett land, säger bagarens advokat Björn Frost.

Björn Frost, som är hoppfull till att ändringen ska gå igenom, säger att det viktigaste är att kunna bevisa att den nya identiteten är mer trovärdig än den gamla. De samlar just nu ihop bagarens militärbok och andra syriska handlingar.

– Det kan vara svårare för en asylsökande att få ändra uppgifter än för en infödd eftersom dokumenten vi då använder är utländska staters dokument, säger han.

Men til tross for løgnen kan han likevel søke om svensk statsborgerskap, den eneste forskjellen er at det tar åtte år istedet for fem. Du kan altså skaffe deg svensk pass uten å vise ditt opprinnelige. I virkeligheten kan du få pass og statsborgerskap uten at myndighetene har noen som helst peiling på hvem og hva du egentlig er.

Den pakistanske mannen søkte f.eks. om turistvisum for en måned i Sverige under sin ekte identitet. Søknaden ble innvilget, og deretter reiste han til en by nær grensen til Afghanistan for å kjøpe seg en tazkira, som er et afghansk identitetskort på billigsalg.

Det beviljade turistvisumet från svenska Migrationsverket har han fortfarande kvar. Det är bland annat det dokumentet han visat när han försöker få Skatteverket att riva upp den påhittade identitet han haft i snart trettio år.

Han forteller også at han fikk hjelp av en tolk under asylintervjuet hos Migrationsverket, Sveriges svar på UDI. Tolken var fra samme folkegruppe som ham selv og fortalte at han var vant til at pakistanere lot som om de var afghanere når de søkte om asyl. Den av staten ansatte tolken rådet følgelig sin «landsmann» om å si så lite som mulig, resten skulle han ta seg av. Europas politiske ledelse og våre institusjoner vender med andre ord ikke bare blikket vekk fra bedraget; de lønner attpåtil folk som bidrar til det med skattebetalernes midler.

Men så ble altså ting ubehagelig for den falske asylsøkeren. På asylmottaket fikk f.eks. afghanere høre at en pakistaner hadde ankommet og overfalt ham.

Av politiska skäl gillade de inte pakistanier, menar Boråsmannen, dessutom ville de inte att asylplatserna skulle gå till andra nationaliteter. De knackade på hans dörr och frågade var han kom ifrån. När han sa Afghanistan hoppade de på honom.
– Du ljuger!

Efter slagsmålet flyttades Boråsmannen till ett nytt boende. Men först slängde han det pakistanska passet i Viskans vatten.

– Ingen svensk har sagt till mig att jag inte ska vara här. Men många afghaner säger att du har inget krig, varför kom du hit?

Den pakistanske mannen er åpenbart ikke alene, for til Expressen forteller han at telefonene fra lignende asylbedragere strømmer på. Og det er ikke anger over bedraget som tynger dem, men det faktum at det samme bedraget nå viser seg å innebære personlige ulemper:

– Jag lovar att det finns många familjer i landet med samma problem. De vill kunna ge sina barn dubbla medborgarskap. De vill kunna resa tillbaka utan visum. Därför vill de veta om jag vinner mitt fall för då kan de också försöka.

Skal vi tro det Expressen kaller «Borås-mannen», så er de forskjellige miljøene fullt klar over bedrageriene:

– På botten av Viskan ligger mitt riktiga pakistanska pass. Jag åker tillbaks dit ibland och önskar att det gick att få tillbaka. Jag känner en man som dog för några år sedan. Vi ville skicka kroppen till Pakistan för att begravas, men hade sökt asyl som afghan och därför står Kabul som födelseort i hans svenska pass. Vi var många som fick samla ihop pengar till pakistanska myndigheter för att de skulle ta emot den kroppen.

For å si det på godt norsk: Hvem i all verdens land og riker kan ha noen som helst tiltro til myndigheter som håndterer masseinnvandring fra feilslåtte stater på denne måten?

Det heter seg jo at verden vil bedras, men sannhetsgehalten i det kan det nok stilles spørsmål ved. For om den politiske ledelsen ønsker å bli bedratt, så tyder enhver meningsmåling i Europa hva asylinnvandring angår at befolkningene de er valgt av ikke er like interessert i det.

Så kan man kanskje tenke at «nåh, men det er jo bare skrullete Sverige, da…», men dette er ikke bare Sveriges problem, det er vårt alles, ettersom Schengen-avtalen gir alle EU/EØS-borgere fri bevegelse over grensene og rett til bosettelse og velferdsordninger. Etter min mening er våre egne og våre nabolands politikere direkte medskyldige, ettersom de må ha sett hvor Sveriges uansvarlige innvandringspolitikk bar hen, men likevel ikke har sagt fra via diplomatiske kanaler og/eller iverksatt tiltak for å kontre vårt nabolands ekstraordinært destruktive og destabiliserende politikk.

Den ekstremt slepphendte politikken med å dele ut opphold og statsborgerskap som var det billig sukkertøy må opphøre. Og myndighetene bør offentlig erkjenne sine feilsteg – uten å bortforklare det med godslig naivitet, for dette har absolutt ikke noe med naivitet å gjøre – og at folks økende mistro til hvordan de har skjøttet sitt verv er berettiget. Deretter må de gå for en kraftig kursomlegging.

Bare slik kan de – kanskje – gjenopprette noe av den tilliten de med vitende og vilje har utnyttet på det groveste og således forbrukt.