Paulina Neuding, jurist og journalist, kommer i Dagens Samhälle med en påminnelse som nok de fleste politikere og journalister skulle ha vært foruten. Hun minner om dem som er blitt brennmerket for å mene noe om innvandring/integrering og tigging som for kort tid siden var totalt uakseptabelt – og som i dag er rådende politikk i Sverige. Forklaringen der, som her til lands, er det pinlige forsøket med å tillegge andre «feile motiver».
Neuding viser blant annet til den 71 år gamle kvinnen som jobbet som frivillig i Røde Kors-butikken på Falun.
En dag kom en man in i affären och började förhöra henne om hennes syn på invandring. Han filmade i smyg när hon vänligt förklarade sin uppfattning: Det vore bättre att hjälpa flyktingar där de befinner sig. Sverige bör i första hand hjälpa ”våra egna ungdomar” som är utan jobb. ”Jag tycker att vi ska hjälpa er där ni är,” sade hon bland annat.
Sedan offentliggjordes filmen, och kvinnan brännmärktes som rasist och uteslöts ur den gemenskap som hon ägnat nästan tio år åt att arbeta för som volontär. En talesman för Röda Korset meddelade att hon skilts från sitt uppdrag. “Det finns inget att försvara, det är inte okej. Det jag personligen blir irriterad på är uppdelningen mellan ’vi och dom.’”
Medier stemplet henne også raskt som fremmedfiendtlig og rasist. Kvinnen døde kort tid etterpå, neppe med ro i sjelen.
I dag sier de fleste politikere det samme som denne kvinnen. Det kan de gjøre med ro i sjelen og glorien over hodet. For ingen medier er særlig brysomme med å minne dem om tidligere meninger og analyser – og stemplinger av andre.
Tidningen borde ha fullt sjå med alla de politiker, tjänstemän och journalister som ställt sig bakom Sveriges förändrade migrationspolitik och migrationspolitiska debatt. I konsekvensens namn borde man fortsätta hänga ut, brännmärka och utesluta ur gemenskapen.
Det skulle å andra sidan kräva ett annat mod än att ge sig på den där damen på Röda Korset.
Paulina Neuding: Åsikter som förr uteslöt nu regeringspolitikk