Islamistenes lange arm

I sommer gikk flere innvandrere, særlig kvinner, ut med støtte til Zeliha Dagli og Gulan Avci, som begge varslet om en pågående islamisering av svenske forsteder. Alle fortalte at moderne krefter i innvandrermiljøene i årevis har advart om trusselen fra politisk islam uten å ha fått noe gehør hos svenske makthavere. Nå står også svensk-somaliske Hashim Salad Elmi frem og forteller at islamister i stadig større grad befester sin makt over befolkningen i innvandrertette forsteder.

I sommer gikk flere innvandrere, særlig kvinner, ut med støtte til Zeliha Dagli og Gulan Avci, som begge varslet om en pågående islamisering av svenske forsteder. Alle fortalte at moderne krefter i innvandrermiljøene i årevis har advart om trusselen fra politisk islam uten å ha fått noe gehør hos svenske makthavere.

I sin barndom flyktet den sekulære feministen Zeliha Dagli fra imamenes jernharde grep og kontroll i hjemlandet, bare for å oppleve at den islamske fundamentalismen fulgte etter og når gjør seg gjeldende i innvandrertette forsteder som Husby i Sverige.

Husby

rights_banner_praktutgave-ny_778x150

Kvinner og jenter er de første ofrene for fundamentalister som forsøker å utbre shariasoner og påtvinge omgivelsene sitt levevis i svenske forsteder. Enkelte steder går såkalt sedelighetspoliti rundt i boligområdene og sentrum og oppfordrer små jenter til å iføre seg hijab. De stopper jenter for å ha på seg «feil klær» eller fordi de viser seg utendørs alene.

– I forstedene vokser mennenes diktatur, skrev Vänsterpartist Amineh Kakabaveh, som raskt fikk motbør av partikollegaene Manijeh Mehdiyar og Maimuna Abdullahi – begge i en organisasjon som kaller seg Muslimska Mänskliga Rättighetskommittén – som mente at det hele dreide seg om «en rasistisk hatkampanje mot forstedene» og at svensk rasisme, islamofobi, kvinnehat og strukturell diskriminering er årsaken til alle problemene. Lokalpolitiker for Moderaterna Kahin Ahmed mente seg personlig krenket av kvinnenes varsling.

Men denne gangen avstedkom ikke de forutsigbare rasistbeskyldningene det ønskede resultat. Kvinnene og deres mannlige støtter lot seg nemlig ikke hysje ned.

Kakabaveh refererte blant andre til tobarnsmoren Seve Saleh, som har bodd i Husby i 13 år og mener at forstaden blir mer og mer lik Afghanistan. På skolen blir barna hennes irettesatt av fundamentalistenes barn. Islamister og fundamentalister sier til den lokale ungdommen at de må tilsløre seg, at svensk mat er haram og at de må lese koranen. Voksne muslimske kvinner med en annen livsstil enn islamistene blir irettesatt av islamister på åpen gate for hvordan de lever.

– Situasjonen er den samme i andre forsteder som Tensta, Rinkeby, Alby, Fittja, Rosengård, Bergsjön, Angered osv, skriver Kakabaveh og påpeker at den undertrykkende og kvinnefiendtlige æreskulturen skaper jihadister, som i guds navn kriger mot demokrati og for et mannlig diktatur, konstaterte Kakabaveh.

Ordfører i Kvinnors Rätt Maria Rashidi lurte på når Sverige vil få sitt første Forstadskalifat og fastslo at utviklingen ikke skyldes sosioøkonomiske problemer. – Det er en ideologisk krig, skrev hun og fortsatte: – Det er på høy tid at makthaverne våkner og bekjemper den enøyde multikulturalismen og segregasjonen som har gitt oss kjønnsapartheid og jihadister som kriger for et mannsdiktatur.

Samfunnsdebattøren og poeten Mohamed Omar sa seg enig i beskrivelsene av svenske forsteder. Omar erklærte seg som islamist i 2009, men har senere markert seg som sekularist og kritiker av islamismen. – Mennene har tatt over torget i Rinkeby, skrev han og opplyste at også hans barn blir plaget av påtrengende islamister på åpen gate.

Det samme gjorde den krenkede Ahmeds partikollega Benjamin Dousa:

Jag har träffat tjejer som inte får spela fotboll, homosexuella som blivit så mobbade att de tvingats flytta och kvinnor som fått stå ut med hemska etiketter för att de har shorts eller kjolar. I Sverige ska ingen behöva utsättas för det, oavsett om man bor i Husby eller på Östermalm. Vi behöver en ny sorts feminism – en förortsfeminism.

Nå forteller også ordfører i en svensk-somalisk støtteorganisasjon, Hashim Salad Elmi, at islamistene har fått godt grep om det somaliske miljøet i Sverige. Det bor rundt 45.000 (i 2012) med somalisk bakgrunn i Sverige og arbeidet med å integrere dem går feil vei.

– Det skyldes at fundamentalistiske krefter har tatt over i de områdene hvor mange somaliere bor, skriver Elmi i Aftonbladet.

Jag och min familj kom till Sverige från Somalia för 26 år sedan. Trots en ny kultur och en annan religion klarade vi anpassningen bra, och jag började i fjärde klass i Karlstad där vi bodde de första tre åren. Sedan flyttade vi till Stockholm, som många andra somalier på 90-talet. I dag bor de flesta från mitt gamla hemland i förorter som Husby, Rinkeby, Tensta, Biskopsgården (Göteborg) och Vivalla (Örebro).

Tilværelsen endret seg på 90-tallet da en forsamling ble overtatt av en gruppe somaliske ekstremister med koblinger til terrororganisasjonen al-Shabaab. Denne gruppen motsatte seg all kontakt med det svenske samfunnet og deres fundamentalistiske anskuelser spredte seg raskt blant somaliske familier i området. Mange av dem hadde erfaringer fra hjemlandet som gjorde at de identifiserte seg med fundamentalistenes klanmentalitet. Dette var jo noe de kjente igjen og som hadde røtter i deres egen religion. Resultatet ble at islamske fundamentalister i stor grad styrer hverdagen for somaliske familier i forstedene, fortsetter Elmi.

De religiøse talsmennene fungerer nå som en stat i staten:

De religiösa företrädarna fungerar som en stat i staten, det är hit människor går med sina problem och det är här problemen åtgärdas. Uppstår det ett problem mellan två familjer är det fundamentalisterna som sköter samtalen, inte polisen. Svenska myndigheter lämnas utanför.

Om en kvinna vill skilja sig är det den lokala imamen som utreder och sedan fattar beslutet. Det är också vanligt att imamen sedan utser en ny man till den nyskilda kvinnan, en man ”godkänd” av församlingen.

De som kommer i konflikt med fundamentalistene eller motsetter seg deres tolkninger av islam, blir utsatt for en svertekampanje. De blir anklaget for å ha «alliert seg med svenskene», familiene deres blir fortalt at de ikke er ordentlige muslimer eller at de har et alkoholproblem. Kvinner blir svertet som horer.

Att utvecklingen nu går bakåt drabbar de unga. Fundamentalisterna fungerar som moralpoliser ute på gatorna, om någon blivit sedd med fel kläder eller vid fel tidpunkt får föräldrarna reda på det och uppmanas att hålla efter sina ungdomar bättre. Tjejer blir tillsagda om de inte är rätt klädda.

Fundamentalistenes ord veier imidlertid tungt hos svenske myndigheter og offisielle institusjoner som sosialtjenesten. I følge Elmi finnes det eksempler på at myndighetene har endret vedtak etter å ha blitt kontaktet av lokale imamer.

1996 började församlingen samla pengar till islamistiska, stridande grupper i Somalia. Sedan dess har flera ungdomar åkt på militär träning i Afghanistan för att sedan ansluta sig till al-Shabab och IS.

Bara från sommaren 2014 till våren 2015 lämnade 14 somaliska ungdomar och unga män från Järvaområdet sina familjer och anslöt sig till IS. Många gånger är föräldrarna helt ovetande när deras barn plötsligt är borta.

Majoriteten somalisvenskar står inte bakom fundamentalisterna men för en del finns det inte något alternativ i dag.

– Det svenske systemet fungerer ikke i disse områdene, avslutter Elmi og etterlyser handling fra landets reelle myndigheter:

Trots det backas församlingar upp med bidrag från stadsdelsnämnder och av lokala politiker.

Utvecklingen måste brytas. Jag träffar förtvivlade föräldrar som inte kan förstå varför svenska myndigheter inte agerar. Det är dags för våra politiker att besöka förorterna, att våga se problemen och lyssna på människorna som bor här.