Innvandring

Jimmi Åkesson kan bli Sveriges neste statsminister

Jimmi Åkesson er som kjent sykemeldt etter ti års massive hatkampanjer mot ham. Om han kommer tilbake i politikken, er uvisst. Hvis Åkesson blir friskmeldt ligger han an til å bli statsminister i 2018. Det mener sjefsredaktøren i Dagens Samhälle, som viser helt nye Sverige-takter: Mats Edman peker på den demografiske utviklingen grunnet en høy innvandring og økende antall eldre som Sveriges største økonomiske og samfunnsmessige problem i årene som kommer. Får Sverige en etterlengtet innvandringsdebatt?

I perioden 2014 – 2018 er den høyeste prognosene for innvandring til Sverige opp mot 600 000 nye asylsøkere, flyktninger og familiegjenforente til disse, altså 120 000 personer i året, de fleste fra Midtøsten og Afrikas Horn, en innvandring vi vet fra norske forhold er svært kostnadskrevende. Samtidig heter det at den svenske statskassa er bunnskrapet, og landet pådrar seg lånegjeld på 10 millioner kroner dagen nå.

Mats Edman i Dagens Samhälle er bekymret for hvordan fremtidens velferd skal finansieres,  både opp mot at antallet eldre øker og den høye innvandringen. Debatten har vært umuliggjort i flere tiår av svensk elite og massemedier. Et pip om at innvandringen kan ha noen skyggesider, og rasismebeskyldningene har haglet. Men virkeligheten innhenter svenskene?

For en stund siden prøvde Elin Ørjasæter å hjelpe svenskene i gang med en edruelig og faktabasert innvandringsdebatt.  Hun kjørte ut en kronikk i Aftenposten  Svenskene forstår ikke sin egen innvandring, og fulgte opp i svenske medier  med kronikk og debatter  Kan hun ha medvirket til at sjefsredaktør Edman har tatt sats?

rights_banner_praktutgave-ny_778x150

Edman peker på at politikere flest ikke har villet ta i debatten, men at realitetene nå er at svenskene kan bli pålagt høyere skatter og egenandeler i helsevesenet, og at de må stå i jobb til de er 70 år eller eldre for å kunne finansiere velferdsstaten. Eller man velger alternativt å fjerne etablerte velferdsgoder. Uansett: dagens politikk er ikke bærekraftig. Den ”betydelige flyktninginnvandringen” er en ”megafaktor” i den demografiske utviklingen ”som allerede setter dype spor i samfunnet”, sier Edman: ”Effektene merkes i arbeidsløsheten, sysselsettingsgraden, inntektskløftene, utenforskapet og den åpenbare fattigdommen. Relasjonene fremtrer når man detaljgransker komponentene som bygger opp SCB-statistikk (svenske SSB, min merknad). Utenlandsfødte er sterkt overrepresentert på tapersiden.”

I kommmune-Sverige råder det nå økonomisk panikk, fortsetter Edman. Men også sosialt og kulturelt ”går det ikke sporløst forbi at mennesker fra fundamentalt annerledes miljøer flytter til oss og forandrer gatebildene”.

Migrationsverket må ”ansette tusentalls nye medarbeidere for å klare Sveriges internasjonale forpliktelser”.

Sverige följer internationella flyktingkonventioner, vi öppnar hjärtan och skattebetalarnas plånböcker. Men vem analyserar och tar ansvar för konsekvenserna för det som vi stolt kallar ”den svenska modellen”? Ute i kommunerna – som har huvudansvaret för offentlig välfärd – råder det i dag på sina håll panik. Socialt och kulturellt kan det heller inte gå spårlöst förbi att människor från fundamentalt annorlunda miljöer flyr till oss och förändrar gatubilden.

Och på Migrationsverket måste man anställa tusentals nya medarbetare för att klara av Sveriges internationella åtagande. Fast vilka invandringstal är det egentligen som gäller? Migrationsverkets senaste asylprognoser pekar starkt uppåt, men verkets omfattande statistik berättar ännu lite mer om de tuffa utmaningarna framöver.

2004-2013 gav Sverige 465 000 flyktingar och anhöriginvandrare uppehållstillstånd. Dessa fördelade sig på 152 000 flyktingar och 313 000 anhöriginvandrare.  (…)

Om man istället väljer att utgå från den historiska trenden – då kan siffran bli den dubbla. Anta att proportionen 1:2 mellan asylflyktingar och den breda anhöriginvandring som gällt de tio senaste åren består. Då kan det totala antalet människor som söker sig till Sverige 2014-2018 sluta på nästan 600 000. I runda tal blir det 120 000 personer per år, vilket är ungefär tre gånger fler än tidigare.

600 000 personer tilsvarer størrelsen på 40 vanlige kommuner med 15 000 innbyggere. ”Tenk på hva som kreves i form av infrastruktur, offentlige jobber, boliger, skoler, busser, helsestasjoner og liknende som finansieres av skattene for å drive hver kommune. Da aner man plutselig magnituden av en så dramatisk samfunnsforandring, særlig om man tar med i betraktningen at gjennomsnittstiden fra ankomst til egen forsørgelse ligger på åtte år.

Ettersom det er krig som driver mennesker på flukt så snakker vi om innvandring fra  først og fremst Midtøsten og Afrika. Les Syria, Irak, Afghanistan, Eritrea og Somalia, der religion og klankultur kommer før staten og myndighetenes påbud. I skrivende stund ruller Putins tanks inn i Ukraina. Hva vil skje om den russiske sjåvinismen plutselig skaper flyktningstrømmer til og med fra Sveriges geografiske nærområder?”

Edman sier at politikerne ikke lenger kan la være å spille med åpne kort.

Tänk på Amerikautvandringen. Mellan 1850 och 1930 tog sig 1,5 miljoner svenskar över Atlanten. En viktig orsak till emigrationen, som pågick i hela 80 år, var den kraftiga befolkningstillväxten, vilken ledde till att antalet egendomslösa och fattiga ökade. Bristen på arbete och bostäder var skriande samtidigt som de nordamerikanska transportföretagen hårdsålde båtresor till det förlovade landet i väster. Svenskar sålde allt och köpte biljetter för sina sista pengar.

På samma vis ser flyktingsmugglarnas marknadsföring ut. Sverige beskrivs som ett paradis och desperata människor skuldsätter sig för att komma hit. Vi är för dem vad Amerika var för oss; fred, frihet, försörjning. Fast det tar inte längre 80 år för 1-1,5 miljoner att fly till oss. Med dagens transportmetoder tar en sådan folkförflyttning, trots Europas barriärer och stängda gränser, inte mer än 10-15 år. Skillnaden är att Den Nya Världen i Sverige inte flödar av tillgängliga arbeten och billiga bostäder, tvärtom.

Migrationsverket snakker om årlige kostnader knyttet til innavndringen på rundt 50 millirader kroner i 2017. Mens statens ”direkte kostnader” for både innvandring og intergering 2014 – 2018 ser ut til å ligge på 180 – 190 milliarder kroner. I tillegg kommer ”kommunenes kostnader. Regningen betales alltid gjennom sysselsetting og beskatning av de arbeidende. Regjeringen gikk til valg på løftet om Europas laveste arbeidsløshet og bedre skole, helse og omsorg. Er dette lengre teoretisk mulig?

Avslutningsvis, det partipolitiske interessante. Spørsmålet om makten. ”

Dersom prognoser for den kommende innvandringsraten slår til,  kan Sverigedemokraterne bli Sveriges største parti ved neste nasjonalvalg i 2018, sier Edman. Partiet kan for fjerde gang på rad fordoble seg ved riksdagsvalg, og da opp til 26 prosent.

I valet 2014 chockades vänstern och högern av att SD fick 13 procent och medierna började omedelbart trycka upp ”vi gillar olika”-knappar och basunera att ”87 procent” röstade inte på SD. Nej, men betydligt fler än på V, MP, C, FP, KD och FI.

Riksdagspartierna hade ägnat valrörelsen åt symbolfrågor av populistisk natur men utan särskilt stor betydelse för samhällsekonomin, som exempelvis ”vinster i välfärden”. Ingen ville ta i-ordet i sin mun men alla ville demonisera Jimmie Åkesson och gav därmed SD ytterligare gratisreklam. I riksdagen och kommuner från norr till söder råder sedan 14 september politiskt kaos med sverigedemokraterna som vågmästare. SD har flyttat in i städerna och växer i medelklassen. Annars kan ett parti inte få ihop 800 000 röster i allmänna val. Så många ”unga, bittra, övergivna män” finns det faktiskt inte ute i de mindre kommunerna.

En av många frågor som indignerade politiker och debattörer i dag bör ställa sig är måhända, givet Migrationsverkets prognoser och den historiska trenden, om Sverigedemokraterna kan bli landets största riksdagsparti 2018. Fördubblas partiet för fjärde valet på raken talar vi om 26 procent. I ett sådant scenario, som seriösa bedömare på allvar börjat diskutera, blir det inte så mycket kvar till Socialdemokraterna och Moderaterna i nästa val.

Jeg tror personlig det er mer sannsynlig at SD kan bli det største partiet ved neste valg. Men at eventuelle samarbeidsparti skulle akseptere en SD-leder som statsminister, det tviler jeg sterkt på.