Innvandring

Forsmak: Dette er ikke Sverige, ei heller Europa

Opptøyene i svenske forsteder var kun en forsmak på hva Sverige kan forvente seg i årene som kommer. Som HRS har advart mot i et tiår, peker en fritidsleder med særlig bekymring på unge som sendes på religiøs opplæring i foreldrenes hjemland, som Somalia, Afghanistan og Pakistan. De kommer tilbake som tikkende bomber, sier Ali al-Djaber. ”Jeg har mistet mange unge.” De unge returnerer medforakt for demokratiske spilleregler. Dagens opptøyer er småtteri mot hva som vil komme, tror al-Djaber.

Expressen er i bydelen Jakobsberg, Stockholm. Her hører al-Djaber til som fritidsleder for rundt 250 ungdommer. Han forteller om opptøyer også her i forrige måned. De unge holdt på i fem dager. Vindu ble knust på politistasjonen, butikker i sentrum ble utsatt for det samme. Biler stod i flammehav. Etter fem dager var de unge slitne. De orket ikke mer. Det var altså verken politi eller foreldre som stoppet dem, forteller al-Djaber. 

-Det var varken polis eller föräldrar som fick dem att sluta kasta sten och bränna bilar – de blev bara trötta. 

Ali är övertygad om att om att det kommer nya kravaller. Och att de då kommer slå mycket hårdare. 

hege_banner_rights_special_778x150

– Upploppen för en månad sen var bara en försmak av det som kommer att drabba Sverige. Ungdomar som känner utanförskap och radikaliserade unga är en tickande bomb, säger han.

 Han peker på tre risikogrupper:

1.       Unge i overfylte leiligheter som ikke får ro til å gjøre egne aktiviteter hjemme eller å lese lekser.

2.      Unge med langtidsledige foreldre som har mistet fremtidstroen.

3.      Ungdom født i Sverige, men som ikke kjenner tilhørightsfølelse til det svenske samfunnet.

Den sistnevnte gruppen er særlig bekymringsfull. I denne gruppen vil man finne unge som har vært på madrassaer i foreldrenes opprinnelsesland, altså religiøse leirer/internatskoler, sier al-Djaber. Oppholdene kan vare i fra en uke til tre måneder, erfarer han, og organisasjoner betaler gjerne utgiftene for den unge. Etter andre eller tredje opphold merker al-Djaber virkningene på den enkelte unge. Blant annet nekter de å blande seg med unge som tilhører en annen religion enn islam. Det anses som ”satans verk” å omgås ikke-muslimer. 

Ifølge Expressens kilder sendes mange unge til Egypt, Saudi-Arabia og Jemen, sunnimuslimske land, mens shiaungdom sendes til Iran. 

Al-Djaber forteller videre at han har mistet mange unge til redikale moskeer i Sverige. Videre forteller han om morsmålslærere, både i offentlig og privat skole, som sprer sitt radikale tankegods til de unge, inkludert gjenneom flygeblad. Men det stopper ikke her. Radikaliserte unge sprer frykt innen egen gruppe også, som da ei jente fortalte skolekamerater at hun ville bli politi. 

En ung tjej som brukade delta i Alis aktiviteter berättade nyligen inför sina skolkompisar att hon ville bli polis. Kort därefter blev hon stoppad av okända unga män på gatan. 

– De hotade henne och fick henne att ändra sig. De kallar svenskar för «koffar», gudsförnekare. De förespråkar våld och har en nedsättande syn på det svenska samhället, säger Ali. 

At stram kommuneøkonomi gjør at offentlige fritidstilbud legges ned, forverrer situasjonen. En gnist,m som dødsfallet i Husby etter en politiaksjon, tenner flammene. 

Expressen spør al-Djaber om han vil betegne et forsted som Jakobsberg eller Husby som tilhørende Stockholm. 

– Nej, svarar han. De ligger inte i Stockholm. De ligger inte ens i Europa.