Fyra veckor har gått sedan självmordsbombaren Taimour Abdulwahab, 29, sprängde sig i luften mitt i julhandeln i Stockholms city. Enligt uppgifter från Zia Alkanani, chef för Iraks antiterrormyndighet, till TV-kanalen al-Arabiya, tränades Abdulwahab i jihad i den irakiska staden Mosul i tre månader före terrordådet.
Uppgifterna stämmer med det meddelande som Abdulwahab själv lämnade efter sig i en ljudfil. Han ber där sin familj om förlåtelse för att han har ljugit. Han hade inte rest till Mellanöstern på grund av arbete. Orsaken var träning till självmordsbombare. Taimour Abdulwahabs avsikt var att ta så många oskyldiga människor som möjligt med sig i döden.
Sveriges statsminister Fredrik Reinfeldt (m) tog 19 timmar på sig innan han sa ett ord om terrordådet till svenska folket. Och när han väl öppnade munnen, då kom – ingenting, mer än tomma plattityder.
– Det som hänt är oönskat och oacceptabelt, sa Reinfeldt. Verkliga kraftord i ett nationellt krisläge. Sedan kallade han terrordådet ”oacceptabelt därför att Sverige är ett öppet samhälle” och talade om att ”värna den svenska öppenheten och ha tålamod med demokratin.”
Tolv dagar av tystnad
Tolv dagar har gått sedan fyra svenska medborgare och en asylsökande i Danmark greps misstänkta för långt gångna planer på en massaker mot Jyllands-Posten i Köpenhamn:
· Mounir Dhahri, 44-åring bördig från Tunisien.
· Omar Abdalla Aboelazm, 30-årig libanes med svenskt medborgarskap.
· A Salman, 26-årig irakier, asylsökande i Danmark.
· Munir Awad, 29-åring från Libanon med svenskt medborgarskap.
I Sverige greps: Sahbi Ben Mohamed Zalouti, 37, mantalsskriven i Järfälla. Tunisier med svenskt medborgarskap. Fredrik Reinfeldt tiger. Tolv dagar av tystnad. Hans tystnad dånar som åska i himmelen. Den fräter sig in i våra medvetanden, den karvar tomrum i oss – just i de inre rum där trygghet och tillförsikt ska ha sin boning. Vi är nio och en halv miljoner svenska medborgare som är lämnade åt oss själva med våra frågor och vår oro. Den vars ansvar det är att förklara vad det är som händer med vårt land, den vars uppgift det är att ta vår rädsla på allvar, tiger.
Platsen där det skulle finnas en mogen och ansvarskännande ledare är ekande tom.Tjänsten som landsfader är vakant.
Ett 27-årigt ”ensamkommande flyktingbarn”
Några dagar in på det nya året grips det ”ensamkommande flyktingbarnet” Abudala Karim i Uganda, misstänkt för att tillhöra den somaliska terroristorganisationen al-Shabaab. Han antas vara på väg till Kampala för att utföra ett självmordsdåd. Mannen är bosatt i Sundsvall.
På fickan har han ett två månader gammalt främlingspass plus ett kenyanskt pass. Det kenyanska passet visar att mannen är från Kenya och född 1983, alltså 27 år gammal – inte född 1992 och från Somalia som han har lurat i de svenska myndigheterna. Han har alltså tagit sig in i Sverige på falska premisser, stora gråtvalsen som gäller ”ensamkommande flyktingbarn” har tillämpats och permanent uppehållstillstånd, PUT, har beviljats utan att några onödiga frågor har ställts.
Bloggvärlden är som vanligt först med att rapportera om gripandet, bland annat på Merit Wagers blogg och Politiskt Inkorrekt.Bosniska krigsförbrytare
Ungefär samtidigt grips på Kastrups flygplats 42-årige Mirsad Mesanovic, bosnier med svenskt medborgarskap, misstänkt för mord under Balkankriget 1991.
Mesanovic är sedan 2007 föremål för en slovensk arresteringsorder för krigsbrott. Men svensk åklagare har rubricerat brottet som dråp, vilket innebär att det är preskriberat. Han bor i skånska Åhus, är gift och har två barn, är idrottstränare, kommunalpolitiker för vänsterpartiet och nämndeman.
Inför rätta står en annan krigsförbrytare, Ahmet Makitan, 44, åtalad för grovt brott mot folkrätten; mord, människorov och tortyr. Han var skolvaktmästare i Sollefteå tills hans hemlighet avslöjades. Under inbördeskrigen på Balkan 1992 tjänstgjorde Ahmet Makitan som lägervakt i koncentrationslägret Dretelj i Bosnien-Hercegovina. Han är den förste krigsförbrytare som har gripits i Sverige och ställts inför rätta.
Det är en vacker liten samling, produkter av Sveriges exempellöst slappa asylpolitik. Sverige är ett laglöst land. Utlänningslagen tillämpas inte. Den svenska hanteringen av asylärenden och annan invandring utsätter svenska medborgare för livsfara. Och inte bara oss. De nu gripna islamisterna som fått en fristad i Sverige hade för avsikt att slakta hela Jyllands-Postens redaktion. Svensk invandringspolitik är inte bara en angelägenhet för Sverige. Den utsätter även människor i våra grannländer för allvarlig fara. Hur länge kommer de att finna sig i det?
Och Fredrik Reinfeldt tiger.
Statsministerns ansvar
Ytterst är missförhållandena Fredrik Reinfeldts ansvar. Han har länge seglat på en räkmacka med arbetslinjen som segel och berömt sig för att han och finansminister Anders Borg har lett Sverige genom finanskrisen. Vackert så. Men därunder finns vida större strukturella problem att ta itu med, problem som är i full färd med att radera ut Sverige som välfärdsnation. Det stora, aldrig erkända läckaget i svensk ekonomi är kostnaderna för invandringspolitiken. Och nu står det klart vad många av oss anat länge: som tack för vår ”godhet” och ”humanitet” har vi inom vårt lands gränser något tusental krigsförbrytare och ett okänt antal islamistiska terrorister (200 enligt Säpo – det svenske sikkerhetspolitiet, HRS anm.) som både är kapabla och allvarligt vill skada Sverige och svenskarna plus våra nordiska grannländer i islams namn.
Och Fredrik Reinfeldt tiger. Aldrig har en tystnad mullrat så högt. De osagda orden ljuder som basuner.
Men vad ska statsministern säga? Oberoende av politisk utgångspunkt går det att förstå hans svårigheter. Han kan inte gärna skjuta skulden på socialdemokraterna, även om det antagligen var de som styrde Sverige när de misstänkta terroristerna sökte asyl och generöst beviljades både permanent uppehållstillstånd och svenska medborgarskap. Han vet att när det gäller den ansvarslösa invandringspolitiken är han själv och den borgerliga alliansen precis lika goda kålsupare som de övriga gamla riksdagspartierna. Ja värre!
Nya asylrekord år efter år
Det är till och med så att antalet asylansökningar och antalet nya beviljade uppehållstillstånd i Sverige har slagit nya rekord år efter år ända sedan den borgerliga alliansregeringen kom till makten 2006. Under 2010 slogs det rekord igen.
Enligt Migrationsverkets preliminära statistik sökte 31 901 personer asyl i Sverige jämfört med 24 232 under 2009. En ökning med drygt 30 procent. De så kallade ”ensamkommande flyktingbarnen”, det vill säga de skäggiga unga män som ofta ljuger ihop en snabbväg in i landet och utgör förtrupp för sina stora familjer, ökade från 2 250 under 2009 till 2 394. Samtidigt sjunker motsvarande siffror drastiskt i våra nordiska grannländer.
Fredrik Reinfeldt kan inte säga att han är ovetande om att ett okänt antal terrorister och krigsförbrytare slinker med i hanteringen i den laglösa tombola som utgör svensk asylpolitik. För då både ljuger han och framstår som särdeles korkad. Så vad ska Fredrik Reinfeldt egentligen säga? Det är inte lätt att veta. Hans dilemma är att när han väl öppnar munnen hoppar det ut grodor som söker sin like i dumhet, svenskförakt och omdömeslöshet.
Vi svenskar finns inte
Några exempel – paraden börjar bli ganska lång vid det här laget. Det började synnerligen olyckligt, bara ett par månader efter valsegern 2006 när statsministern besökte invandrartäta Ronna i Södertälje:
”Ursvenskt är bara barbariet. Resten av utvecklingen har kommit utifrån.” (14 november 2006.)
Pang! Där fick vi svenskar så vi teg. Barbarer är vad vi är. Det är invandrarna som har stått för Sveriges utveckling, inte vi.
Efter misshandeln av den 24-årige SD-politikern David von Arnold i Malmö i valrörelsen 2010:
”Jag vill gärna påpeka att de som lever på att driva upp ett vi- och dom-tänkande och ett i grunden hatfullt sätt att se på relationer mellan människor inte ska bli förvånade om sådant händer.”
Blir man misshandlad på grund av att man är politiker ska man alltså skylla sig själv. Åtminstone om man är Sverigedemokrat.
Ett svårslaget rekord är statsministerns uttalanden i en debatt i riksdagen den 9 december 2010 med Sverigedemokraternas ledare Jimmie Åkesson.
Åkesson kräver att lagen om hets mot folkgrupp även ska gälla svenskar i de situationer där den svenska ursprungsbefolkningen befinner sig i minoritet och kränks till exempel i skolor eller på arbetsplatser. Lägg särskilt märke till Mona Sahlins (s) hånfulla miner i bakgrunden när Jimmie Åkesson ställer sin fråga. Det är två dagar före självmordsattentatet i Stockholms City, men det vet ingen just den här dagen. Fredrik Reinfeldt säger:
– Att det finns en grupp som skulle kunna definieras som svenskar, och jag förstår att det är ett stort intresse för Sverigedemokraterna att ständigt återkomma till den formuleringen, visar sig väldigt ofta vara svårt att definiera. Det blir så väldigt många som känner sig svenska som helt plötsligt får höra att de inte är det. Det blir märkligt om man försöker definiera det.
Otur när han yttrar sig?
Antingen är Fredrik Reinfeldt totalt insiktslös. Eller också har han en rent osannolik otur när han yttrar sig. Jag lutar åt det förstnämnda. I Reinfeldts hjärna finns det helt enkelt ingenting som heter svenskar, än mindre pursvenskar. För honom är alla som har råkat sätta sin fot på svensk mark svenskar, en uppfattning som han för övrigt delar med större delen av journalistkåren. Han har så dålig verklighetsuppfattning att han inte förstår vilken oerhörd kränkning det är för den svenska ursprungsbefolkningen att gång på gång kasta ur sig så här omdömeslösa uttalanden. Det är illa, mycket illa.
Många av hans uttalanden visar på en arrogans, lynnighet och prestigebundenhet som ytterst tycks bottna i en osäkerhet och bristande mognad. Fredrik Reinfeldts kostym är definitivt för stor, och det kommer att dröja länge innan han växer i den.
Och Fredrik Reinfeldt tiger. Kanske har han ”vintersemester”, det som vi vanligen kallar jullov. Men terrorism tar inte jullov. Den lever dygnet runt, året runt, och den vill förgöra oss.
”Vi kommer att vända på varje sten”
På debattsajten Newsmill skriver Eduardo Grutzky, argentinsk-judisk flykting och före detta fritidsledare för självmordsbombaren Taimour Abdulwahab:
”Det nuvarande politiska läget i Sverige kommer att skapa en högsäsong för allehanda reaktionärer, som påstås kunna hindra unga män från att bli terrorister. Samhällets reaktion borde vara den motsatta: i stället för att som statsministern säga att självmordsbomben var ”oönskad”, borde budskapet vara att ”vi kommer att vända på varenda sten”.
Eduardo Grutzky förkastar den svenska metoden att försöka blidka islamisterna, det vill säga missuppfattningen att om vi är snälla mot dem kommer de att vara snälla mot oss. Det är en för islam helt okänd logik.
”De som styr Sverige famlar nu efter åtgärder för att blidka islamister, så att de i sin tur kan påverka de ”alltför radikala” och våldsbenägna islamisterna. Eftergifter gentemot en våldsbenägen och destruktiv makt prövades som bekant inför andra världskriget. Resultatet blev inte tillfredsställande. Hitler tolkade varje eftergift som ett tecken på svaghet och lyckades under en avgörande period bygga upp sin styrka för att slutligen nästan förinta de välmenande nationer som till varje pris hade försökt att undvika en konflikt. När makthavarna blir rädda vill de förhandla och undvika konflikter.”
Detta borde Fredrik Reinfeldt säga till svenska folket
Jag ska ge Fredrik Reinfeldt ytterligare ett förslag. Detta borde han säga till svenska folket:
– Jag ber svenska folket oförbehållsamt om ursäkt för den oro och de skador som jag och min regering har åsamkat er genom en omdömeslös invandringspolitik. Följderna kan vi se nu, och de är inte oväntade. I våra försök att vara godare och generösare än något annat land har vi fullkomligt tappat markkontakten och låtit utvecklingen skena på ett ohållbart sätt. Vi släpper sedan decennier helt okontrollerat in terrorister, krigsförbrytare, fanatiska islamister, våldtäktsmän, mördare och andra människor vilkas identitet vi inte har en aning om. Vi har helt enkelt inte brytt oss om att se till att Migrationsverket följer utlänningslagen för vi är så otroligt skräckslagna för att bli kallade ”rasister” eller ”främlingsfientliga”. Det har varit och är långt viktigare för oss att demonisera Sverigedemokraterna så mycket det bara går och med alla medel se till att de inte får något som helst politiskt inflytande, trots att de har 20 mandat i riksdagen, än att föra en ansvarsfull invandringspolitik. Det har också varit mycket viktigare för oss att få in en tvättäkta islamist, Abdirisak Waberi, i riksdagen än att öppna oss för samarbete med Sverigedemokraterna. Prestigen väger ju alltid tyngst.
”Jag ångrar mig djupt och är förkrossad”
Allt detta ångrar jag djupt. Ja, jag är förkrossad. Jag har inte förstått allvaret förrän det small på Bryggargatan, och knappt ens då. Jag har försökt vara en mångkulturell statsminister för att vara alla invandrare till lags. Men något gick fel, det förstår jag nu. Från och med nu kommer jag och mina allianskamrater att radikalt skärpa asyl- och invandringspolitiken. Vi kommer endast att bevilja asyl enligt Genèvekonventionen, det vill säga till människor som verkligen har asylskäl. Vi kommer att ta krafttag mot alla former av islamisering av Sverige. Vi är eniga om att en totalitär, våldsam och kvinnoförtryckande ideologi från 600-talet inte hör hemma i Sverige, och vi kommer inte att sky några medel för att visa det i handling. Alla muslimska friskolor ska stängas, alla krav på särbehandling av muslimer kommer att avvisas och vi kommer att omgående höja återvändandebidragen kraftigt för dem som visar sig omöjliga att integrera i det svenska samhället. Vidare kommer vi att satsa hårt på att avskaffa Sveriges skamliga Europamästerskap i våldtäkter genom kraftfulla insatser mot sexuellt våld och annan våldsbrottslighet. Invandrare som begår brott ska utvisas, och vi kommer att vidta en lagändring så att utvisning blir möjlig även om man har hunnit få svenskt medborgarskap.
Vi i moderaterna vill att Sverige ska vara ett tryggt och öppet land att leva i. Hittills har vi inte på något sätt visat det i handling. Vi har seglat lugnt och skrockat förnöjt åt att folk låter sig nöja med nålpengar i form av jobbskatteavdrag, att det har räckt för att man ska rösta på oss. Men vi har våra spanare ute på nätet och i bloggvärlden, och vi börjar få klart för oss att det jäser ett folkligt ursinne mot vår politik, trots jobbskatteavdraget.
Om inte annat inser vi allvaret nu när terrorismen har kommit till Sverige. Än en gång: jag ber utan förbehåll svenska folket om ursäkt. Den skada jag har åstadkommit är omätbar, men jag vill göra allt för att sona den.
Verkligheten hinner alltid ifatt
Ett sådant uttalande kommer vi naturligtvis aldrig att få höra från statsministerns läppar. Fredrik Reinfeldt är rädd. Den som har för stor kostym vet det. En statsminister kan ha brister. Han kan vara stöddig (som Göran Persson, s), stor i käften och manipulativ (som Olof Palme, s), maktfullkomlig (som Nicolas Sarkozy) eller en kombinerad buffel och kvinnokarl (som Silvio Berlusconi). Han kan leva i bigami, som Per Albin Hansson (s, 1885-1946). Men en sak får en statsminister aldrig vara: en feg krake. En statsminister måste ha ryggrad. Han måste ha mod och integritet och vara prestigelös nog att ändra sig när han har valt fel kurs.
Han får heller aldrig svika sitt folk. Någonsin. Det har Fredrik Reinfeldt gjort, gång på gång. Han har inte anledning att känna sig lugn en enda minut. Verkligheten hinner alltid ifatt. När väljarna inte längre nöjer sig med ett jobbskatteavdrag utan börjar ställa besvärliga frågor om islamistisk terrorism, våldtäktsmästerskap och andra av massinvandringens konsekvenser kommer sanningens minut för alliansregeringen och Fredrik Reinfeldt. Mardrömmen har bara börjat.