Jens Tomas Anfindsen, HRS
Den oslo-baserte forfatteren Bruce Bawer gjør i en kort bloggpost fra i går oppmerksom på
artikkelen i Dagens Nyheter og lenker til en pdf-kopi av den (s 4-5). Bawer viser
også til Wikipedia-oppslaget på journalisten Andreas Malm, der det hevdes at Malm ”har en
bakgrund som medlem i Syndikalistiska ungdomsförbundet i Stockholm och arbetar idag som [journalist] på den syndikalistiska veckotidningen Arbetaren.”
Når det gjelder Malms artikkel i Dagens Nyheter, kan man si om den,
for å holde seg i korthet, at den ikke på noen måte kommer i nærheten
av å gi en seriøs evaluering av bøkene den anmelder. Malm mer eller mindre
ramser opp en del av påstandene og teoriene som fremmes av henholdsvis Ye’or,
Steyn, Bawer eller Laqueuer, men viser ved sin karikerende tone at han ikke
engang vurderer muligheten av å ta det disse forfatterene har å komme med,
seriøst. Malm anstrenger seg overhode ikke for å tilbakevise noe av det de
sier. Snarere ser det ut til at han konstruerer hele sin artikkel over en antagelse
om at ethvert scenario som involverer noen som helst form for islamisering av
Europa, er så til de grader urimelig, at det hele faller på sin egen urimelighet. Hvorvidt
Malm her forregner seg eller ikke, blir en separat diskusjon som det ikke er
nødvendig å for oss å forfølge her.
I denne sammenheng er det mer interessant for oss å
registrere hva slags kulturjournalist den antatt respektable, svenske avisen Dagens
Nyheter har satt på oppgaven med å anmelde disse bøkene. Rent umiddelbart kan
det kanskje fremstå som litt forunderlig at en omstridt og radikal tilhenger av islamistorganisasjonen Hizbollah får i oppgave å evaluere islamkritisk
litteratur. Men det er først når vi ser på Malms politiske affiliasjoner at
den innledende forundring slår over i hoderystende vantro.
Kulturjournalisten Andreas Malm, viser det seg, har nemlig
vært formann i Syndikalistiska ungdomsförbundet i Stockholm, og arbeider den
dag i dag som journalist for denne organisasjonens ukeavis, Arbetaren. La oss nå se
litt nærmere på hva dette innebærer.
Syndikalistiska ungdomsförbundet (heretter SUF), beskriver seg selv som:
en landstäckande
syndikalistisk ungdomsrörelse. Vi verkar för ungdomars rätt på arbetsmarknaden,
i skolan och i vardagen genom utomparlamentarisk kamp. Vårt mål är det stats- och klasslösa
samhället, … .
Vi snakker
altså her om en sosialistbevegelse som agiterer, ikke bare for et klasseløst,
men for et statsløst samfunn, for avviklingen av hele
statssvesenet. SUF anser seg selv som en del av ” den
revolutionära vänstern”.
Hva dette
konkret innebærer kan man for eksempel informere seg om ved å lese om hva slags prosjekter
SUF har gående i skolen:
Vi tycker det är
hög tid för en debatt om skolan och skolkamp inom den revolutionära vänstern. Detta
eftersom skolkamp enligt vår åsikt borde vara en av våra viktigaste plattformar
för kamp.
Skolans funktion i Samhället?För att kunna
förstå skolan och dess funktioner måste vi se den i ett samhällsperspektiv. Många
vänstermänniskor tenderar att lyfta ur skolan ur sitt politiska sammanhang och
missar därmed skolans verkliga funktion. Skolan har i huvudsak tre syften dels
att upprätthålla klassamhället och skilja agnarna från vetet, och dels att
producera lydiga arbetare och dels att producera lydiga medborgare. Genom
betygsystemet delas människor in efter vilken plats de ska få i samhället. Ett
fåtal ska bli företagsledare, en lite större del ska göra karriär och få
kvalificerade arbeten, den största delen av eleverna blir arbetare utan status
och förmåner.[ … ]
Genom Betygsystemet och närvaroplikt lär man oss att komma i tid, presterar så
mycket som möjligt och inte ifrågasätta auktoriteter. Helt enkelt de lär oss
att bli sådana arbetare som det kapitalistiska systemet efterfrågar. Ett exempel
på hur skolan är organiserad för att skapa lydiga arbetare är ringklockorna i
skolan samma ringklockor som fanns i fabrikerna. Själva inlärningsprocessen är
också den uppbyggd likt ett löpande band, där alla ska lära sig samma saker
enligt produktionsschemat.
For å bekjempe denne
undretrykkende samfunnsinstitusjonen, maner SUF til kamp mot skolen. Fusk og
skulk fremheves her som effektive metoder for å undergrave skolens autoritet og
for å øke elevenes kontroll over egne liv:
Exempel på
kampmetoder är fusk och skolk då man bryter mot disciplineringen för att öka
kontrollen över sitt liv genom att vägra prestera. Fusk urholkar
betygssystemets funktion och skulle i en massiv skala fullständigt rasera det
eftersom betygsystem bygger på att vi måste prestera för att få något i utbyte.
Dessa kampformer
är ofarliga för systemet så länge de förs på ett individuell plan, används de
kollektivt underminerar de betygsystemet, och skapar en stämning där man inte
respekterar auktoriteter. Det lär också människor vikten av samhållning och
solidaritet för att kunna uppnå saker. Detta motstånd har alltså ett radikalt
innehåll eftersom det bryter mot löneslaveriets tvång på att prestera
(skolarbete) för att få något i utbyte (betyg).[ … ]
Som revolutionärer
måste vi kämpa inte bara för att förbättra skolan. Men också att kämpa mot
skolan som den ser ut idag, och för en ny form av skola. Med att kämpa mot
skolan menar vi att bekämpa dess samhällsfunktion – att disciplinera arbetare. Istället
vill vi skapa en miljö i skolan som producerar olydiga arbetare.
[ … ]
Om man vill underlätta skolarbetet
t.ex. så kan det vara mer effektivt med mailinglistor för att utbyta svaren på
läxorna.
Som eksempel
på konkrete aksjonstiltak i skolen, kan SUF berette om et elevsyndikat i Jönköping som
gjennomførte en vellykket blokkade på sin lokale skole. Ved
å blokkere to klasserom, greide de å få rektor ved skolen til å gi etter for
deres krav i løpet av bare halvannen time. En yytterligere oversikt over noen av SUFs mange aksjoner, kan man finne her.
Syndikalismen
beskrives av SUF selv som en anarkistisk og revolusjonær venstrebevegelse, som
prioriterer ”direkte aktion” (streik, boikott, blokkade og lignende) heller enn
organisert fagforeningsarbeid i sin kamp for at arbeiderne skal overta
produksjonsmidlene og samfunnsorganisasjonene, for slik å realisere det rettferdige, klasseløse
likhetssamfunnet. I et internasjonalt perspektiv manifesteres dette i at SUF aktivt
støtter den danske BZ-bevegelsen og, selvfølgelig, den palestinske intifadaen. I
en pressemelding gir SUF den følgende evaluering av palestinakonflikten:
Syndikalistiska ungdomsförbundets
tolfte landsmöte uttrycker sitt fulla stöd för det palestinska folkets heroiska
kamp mot denna den sista europeiska kolonialismens utpost. Det var de
europeiska kolonialmakterna som lät sionisterna kolonisera Palestina i början
av 1900-talet. Det var med dessa makters goda minne de sionistiska styrkorna
fördrev palestinierna, stal deras land och upprättade sin rasistiska stat på
palestinsk mark.
SUF støtter til og med bruken av palestinske barn i krigen mot de
sionistiske kolonistene:
När ett palestinskt barn slungar en
sten mot de USA-tillverkade israeliska stridsvagnarna, eller då en palestinsk
revolutionär riktar sin Kalasjnikov mot en olaglig israelisk bosättning, är de
inte bara ett lysande exempel för sitt eget folk. De visar inte bara vägen till
befrielse för massorna som dignar under de reaktionära, USA-stödda
arabregimerna, eller för de miljarder afrikaner, asiater eller sydamerikaner
som lider under västvärldens direkta eller indirekta imperialism, under
USA-stödda diktaturer eller under IMF:s och världsbankens kvävande grepp. Nej,
intifadan visar även vägen för de miljoner arbetare i väst och för oss
revolutionärer som kämpar i imperialismens hjärta. Den kamp som förs på
arbetsplatserna i Sverige, den kamp som förs på gatorna i Seattle, Prag, Nice
och Göteborg är samma kamp som den som förs i Palestina, mot den USA-ledda
imperialismen.
SUF utgir også ungdomsbladet
Direkt Aktion som er ” en revolutionär och frihetligt socialistisk
ungdomstidning där du kan läsa om skolkamp, antifascism, musik, feminism och
annat viktigt.”
Ifølge skribenten Dmitri Vassermann, har Malm også vært » medlem i den våldsfrämjande gruppen ISM och kravallaktivist med kopplingar till terrorgruppen «Global Intifada». På bildet nedenfor ser vi Malm (den blonde) i basketak med israelske soldater under en av International Solidarity Movement sine «fredsaksjoner» i Palestina.
HRS’ perspektiv:Det som gjør Andreas Malms
venstrerevolusjonære tilknytning så interessant, er ikke hva dette har å si for
hans anmeldelse av ovennevnte bøker; dét blir bare som en parentes å regne i
det store bildet. Det som virkelig er interessant med tilfellet Malm, er at det
viser at det er fullt mulig å få en sømløs karriereovergang fra venstrerevolusjonær aktivisme til en fast journaliststilling i kulturavdelingen i Sveriges
største avis, Sveriges ”paper of record”. Det er vanskelig å tenke seg annet
enn at Malms bakgrunn fra SUF og SUF-avisen Arbetaren faktisk må ha telt med blant
Malms kvalifikasjoner da han ble ansatt av Dagens Nyheter.
De som ansatte Malm, har trolig altså betraktet venstrerevolusjonær aktivisme som en
positiv, kvalifiserende egenskap for hans ansettelse i kulturavdelingen i Sveriges
største og ledende avis.
Dét forteller enormt mye
om det politiske klimaet i Sverige.