Ytringsfrihet

I landet Censurien

Den kjente forfatteren og naturlyrikeren Anders Johansson overrasker Sverige med kvass samfunnskritikk: Venstremediene styrer opinionsdannelse, virkelighetsbeskrivelse og innholdet i avisenes kultursider. I praksis råder sensur. Ingenting slippes igjennom som ikke er politisk korrekt og som ikke overensstemmer med den multikulturelle ideologien. Dette er situasjonen i dagens Sverige, hevder Johansson i sin nye bok ”I landet Censurien”.

HRS har ved en rekke tidligere anledninger satt søkelys på
pressesensur og venstreekstreme tendenser i svensk presse. Nå tar den profilerte, svenske forfatteren Anders Johansson bladet fra munnen. Hans sin siste bok, I
landet Censurien
, beskriver han selv som ”et stridsskrift”. I boken retter han flengende kritikk mot tendenser til sensur og meningstyranni i Sverige.

«Alltmer har jag funnit att medierna inte ger en
bild av hur jag uppfattar omvärlden. Framförallt fann jag kultursidornas starka
dragning till extrema vänsterrörelser fullständigt orimligt», skriver
Anders Johansson i inledningskapitlet.

Nyss sade hans gamla förläggare upp
bekantskapen eftersom Anders Johansson deltagit i en debatt om
invandrarpolitiken med kritiska synpunkter på hur denna bedrivs. Han har också
gång på gång förgäves försökt få debattmaterial publicerat om det hot som han
anser föreligger mot vårt öppna samhälle från expanderande muslimska
värderingar. Dessa riskerar att snart bli överordnade den sekulära lagen, menar
han och noterar att kristendomen får behandlas i de mest kritiska ordalag medan
islam är tabubelagt. Medievänstern stoppar effektivt all debatt därvidlag är
hans slutsats.

Johansson mener svensk
samfunnsdebatt er preget av et konformitetspress som gjør at aktører i samfunnsdebatten må underlegge
sine egne ytringer selvsensur.

– Jag tycker att det är rätt tråkigt att varje gång jag
vill skriva något eller framföra något muntligt behöva ålägga mig självcensur.
För så är det: när jag skrivit något undrar jag alltid om kulturredaktionen
kommer att acceptera min uppfattning. Samtidigt ser jag det som ett privilegium
att försöka ha en egen röst, vad den nu är värd, och därför känner jag mig
aldrig som ett offer. Mina erfarenheter av åsiktsförtryck är ändå mycket små
eftersom jag har ägnat så lite tid åt politik och ideologi. Det är i naturen
mer än i kulturen jag letat efter svar på mina frågor, och landskapsskildringar
och lyrik berörs endast indirekt av de politiskt korrekta vindarna.

– Om jag skulle skriva för att behaga stipendienämnder, kulturråd, DN:s eller
Expressens kulturredaktörer vore det i grunden som att skriva med en pistol mot
tinningen. Kulturklimatet är sådant att man förväntas vara moralisk och god.
Det vill jag också men sanningssökandet är mig än kärare, så gott jag nu
förmår, tillägger han.

Les
hele intervjuet med Anders Johansson i Barometern.se.