Integrering og integreringspolitikk

– Det er som en krigssone

Heller ikke 2008 har gjort Sverige til det politikerne og media forgjeves prøver å få det svenske folk til å tro: Innvandringen er problemfri. Visse steder er det gått så langt at det betegnes som å ikke eksistere noen normaltilstand lengre.

Redningsledere fra brannkorpset i svenske Kronogården er oppgitt:

– Det är inget normaltillstånd på Kronogården längre. Problemen har eskalerat under 2008. Och det känns mycket olustigt att åka dit.

rights_banner_praktutgave-ny_778x150

Dette sier Michael Johansson, som var redningstjenestens innsatsleder under en operasjon tirsdag kveld, der det hadde blitt kastet brannbomber. Han mener området best kan karakteriseres som en krigssone.

– Det brann mitt på gatan och det smällde bomber. Det var frustrerande. En mycket hotfull stämning.

Han regner med at det var et 40-talls ungdommer fra 15 til kanskje 18 år som befant seg rundt brannplassen.

– Jag blev stående mitt i och försökte få i gång en dialog, sier Johansson.

Johansson forsøkte å spørre ungdommen om de hadde noen anelse om hvem som sto bak, men ikke alle var like imøtekommende.

– En del lyssnade och reflekterade: När sånt här händer får vi dåligt rykte allihop. Vissa gav bara uppkäftiga svar. En del är sturska, stirrar en i ögonen och är riktigt provokativa.

En gutt, som hadde kamuflert ansiktet med et tørkle, skrek til han:

– Käften! Det är ditt jobb att släcka!

Han var så provoserende at hans venner måtte holde han unna, da plutselig noen skriker: – Bombe!

Det har akkurat smelt, og flere hjemmelagede bomber ligger omkring på plenen, men denne ”bombetrusselen” er bare en ”test”:

– I den situationen rycker man givetvis till. Men sedan möts man av hånskratt. De ville bara se hur man skulle reagera. Det är oerhört respektlöst.

Når redningstjenesten kommer til en brannplass, regner man ikke med å bli så respektløst møtt, sier Johansson, og påpeker at det dreier seg i hovedsak om et integreringsproblem:

– Vi känner: Det ligger hur mycket tragik som helst bakom detta. Det är ett intregrationsproblem, som får så här idiotiska yttringar. Men vi är inga hemska myndighetspersoner. Vi ska hjälpa folk och inte släcka efter några som har kastat brandbomber.

Det er åpenbart at ”noe hender i Sverige”. Det er det faktisk flere som har prøvd å fortelle i flere år, men det synes å være en tung erkjennelse. Når DN.se i dag melder at steinkasting mot busser har økt dramatisk, faktisk med 66 prosent på ett år, så er det slående at nyheten ikke følges av en eneste betraktning om hva som kan være årsakene til steinkastingen. Det heter:

Någonting händer i Sverige. Gränser som förut respekterades överträds allt oftare. Det är samhällets olika funktioner för hjälp och service som attackeras, men ingen myndighet har ett samlat grepp. Först nästa år ska den utsatta bussbranschen börja kartlägga problemet med stenkastning. Statistik som DN har fått från landets två största bussbolag visar att problemet är stort.

( … )

– Stenkastandet har blivit ett samhällsproblem. Vi försöker samverka med polis, stadsdelsförvaltningar, trafikhuvudmän och skolinformatörer för att få stopp på det. För någonting måste göras. Vi kan inte acceptera det som händer, säger Helena Reinhagen, kommunikationschef på Busslink.

Det nok ikke langt tid før de ”alternative forklaringsvariablene” er på plass.