Hege Storhaug, HRS

Det er nesten så man ikke fatter hva som skjer i vårt naboland – dertil uten at det vekker nasjonalt ramaskrik. 15 jenter/kvinner voldtas daglig. Ja, du leste riktig – 15 hver eneste dag! Da snakker vi kun om voldtekter som anmeldes. Mørketallene antas å ligge på 90 – 95 prosent av begåtte voldtekter. Og mange av de voldtatte er barn. Atter mange utsettes for gruppevoldtekt.

Man må undre seg om den lave oppmerksomheten politikere og media gir dette grufulle faktumet, betyr at voldtekter bokstavelig talt er så dagligdags at situasjonen har seget inn i den svenske psyken som en slags normaltilstand. Overfallsvoldtekter, sågar gruppevoldtekter av barn, er ”ingen nyhet” lenger.

Denne ansvarsfraskrivelsen fra det offisielle Sverige, vil en gruppe private aktører nå til livs. For tre dager siden ble nettsiden Stoppavåldtäkterna.nu opprettet. Kampanjen skal prøve å forebygge voldtekter blant annet gjennom opplysning, informasjonsspredning, og selvforsvarskurs, heter det i pressemeldingen.

Kampanjen har som syfte att först och främst informera så många svenskar som möjligt om denna ofta tabubelagda fråga eftersom det är omöjligt att åtgärda ett problem som ingen vill kännas vid.

I andra hand är kampanjen även ämnad att nå ut med information till kvinnor och föräldrar i rent förebyggande syfte genom att öka deras riskmedvetenhet, självförsvarsförmåga samt ge dem information om hur de ska agera efter en våldtäkt genom att tillhandahålla tips, råd och nyttig information.

Slutligen är kampanjen ämnad att kunna sätta press på beslutsfattare. Dels politiker men även massmedia, vilka oundvikligen har ett stort ansvar för medborgarnas säkerhet i det här landet genom att de styr över samhällsdebatten och bestämmer vilka frågor som anses viktiga att diskutera.

Målet är att minska antalet våldtäkter genom alla möjliga medel.

Antallet voldtekter øker dramatisk fra år til år i vårt naboland, fra 350 anmeldte voldtekter i 1950, 800 i 1975, for så å eksplodere fra og med 1990-tallet – som sammenfaller med tidspunktet da den ikke-vestlige innvandringen virkelig skjøt fart. Gruppevoldtekter var før dette så godt som et ukjent fenomen i Sverige (og Norge). I 2006 var imidlertid svimlende 18 prosent  av alle anmeldte voldtekter en gruppevoldtekt.

Det totala antalet polisanmälda våldtäkter (inklusive grova våldtäkter) ökade från knappt 350 år 1950 i en beskedlig takt till 800, år 1975. Därefter har utvecklingen tagit fart till över 2 100 år 1993. Ökningen har sedan dess varit i en ökande kurva år från år.  År 2003 var antalet anmälda brott för första gången högre än 2 500.  Efter att den nya sexualbrottslagen trädde i kraft i april 2005 ökade antalet från ungefär 3 800 till drygt 4 700 brott år 2007. Ökningen har sedan dess fortsatt i oförminskad takt och nådde 2008 upp till hela 5450 anmälda våldtäkter.   

Mest ökade antalet våldtäkter mot barn under 15 år från drygt 700 anmälda brott år 1975 till cirka 1 400 brott i 2008. En ökning med 200%.

Anmälda våldtäkter utomhus ökade med lite mer än 300 procent under perioden1975–2007.

Den största ökningen kommer från antalet anmälda våldtäkter inomhus. Antalet anmälda våldtäkter inomhus har ökat med nästan 650 procent sedan år 1975.

Antalet gruppvåldtäkter har ökat våldsamt under de senaste årtiondena. Med minst 377% bara under åren 1995-2006.

I motsetning til det offisielle Sverige og en del forskere, vil ikke initiativtakerne feie gjerningsmennenes opprinnelse under teppet. Det offisielle tallet i Sverige er at utenlandsfødte anmeldes for voldtekt fem ganger hyppigere enn menn med svenskfødte foreldre. Da er finner, amerikanere og alle andre vestlige inkludert. Sverige vil tydeligvis ikke ha på bordet det som etter alle solemerker er situasjonen: En ekstrem overhyppighet av menn med ikke-vestlige bakgrunn, særlig i overfallsvoldtekter og gruppevoldtekter, som altså ikke er stigmatisering men, ikke minst, forebyggende informasjon.

Vissa etniska grupper begår oproportionerligt mycket sexualbrott. Vi ämnar inte att spekulera i varför det är så, teorier om kulturella eller biologiska bakgrunder lämnar vi till andra. Vi tänker däremot inte dölja fakta som kan förhindra våldtäkter, på samma sätt som vi inte ämnar förvägra viktig information till potentiella våldtäktsoffer gällande potentiella våldtäktsmän. Vi styrs inte av politiska beslut likt BRÅ (Brottsförebyggande rådet, vår merknad), och behöver heller inte dölja eller förvränga fakta och statistik för att det skall passa in i en politiskt korrekt mall. Vi följer däremot lagen och anstränger oss därför för att undvika att ringakta eller på annat sätt nedvärdera olika etniska grupper för att anpassa oss till lagen om Hets Mot Folkgrupp.

Man må rett og slett kunne karakterisere den groteske situasjonen i Sverige som en pågående og kontinuerlig krigføring mot kvinner og deres frihet, en tilstand som er historisk ukjent for landet. Det er ubegripelig at svenske politikere snur ryggen til denne skammelige utviklingen. La oss derfor håpe at denne prisverdige svenske kampanjen kan legge et tilstrekkelig press på svenske myndigheter, slik at både sentrale tall kommer på bordet, og at tallene fører til politisk handling.

Jeg tenkte plutselig tanken: Hva om dette hadde skjedd på dansk jord? Og, er det særlig underlig at Sverigedemokratene, har vind i seilene og nå er Sveriges fjerde største parti? Sannsynligheten for at partiet vil fortsette å vokse de kommende årene er stor. Det politiske etablissementet har virkelig beredt grunnen i flere tiår nå for sosial splittelse, uro og konflikt, og dermed for ekstremisme på begge fløyer.