Islam

Svensk sikkerhetspoliti skal granske militant islamisme

Den svenske regjeringen har nylig gitt sikkerhetspolitiet (Säpo) i oppdrag å foreta en nasjonal kartlegging av militant eller radikal islamisme i Sverige. I pressemeldingen fra integreringsminister Nyamko Sabuni heter det at det finnes indikasjoner på at personer rekrutteres til radikal islam i Sverige. Nå beskyldes hun for å legitimere islamofobi.

Rita Karlsen, HRS

I oppdraget til Säpo heter det også at de skal undersøke radikaliseringsprosessene i disse miljøene og foreslå mottiltak. Bakgrunnen for regjeringens beslutning er å etterprøve påstander om at ungdom i Sverige rekrutteres til radikale islamistgrupper, samt en rapport fra nettopp Säpo, i samarbeid med Foesvarshøgskolen, som forteller om muslimer bosatt i Sverige som reiser på treningsleire for terrorister eller som deltar i voldshandlinger i utlandet, for eksempel til Somalia og Afghanistan. Integrerings- og likestillingsdepartementet skal ha bedt om kartleggingen for å kunna imøtekomme voldsorientert ekstremisme, som påpekes å utgjøre en trussel mot det demokratiske samfunnet.

Nyamko Sabuni sier blant annet følgende om Säpos nye oppdrag:

– Det finns indikationer, bland annat från Säkerhetspolisen, att personer rekryteras till våldsbejakande, radikal islamism i Sverige. Även om det inte är ett stort samhällsproblem, kan det få stora konsekvenser för enskilda personer. Vi behöver en helhetsbild av situationen som bygger på fakta.

Men ikke alle er like fornøyd med regjeringens angrepsvinkel. På Newsmill.se hevder Peter Weiderud, ordfører for Sveriges Kristna Socialdemokraters förbund (Broderskapsrörelsen) at kartleggingsoppdraget til Säpo legitimerer islamofobi. Weideruds innfallsvinkel vitner en besynderlig tankegang om å legitimere islamisme som politikk – samtidig som den skal behandles ensidig religiøst:

Säpo har sedan många år, och som en del i sitt självklara ansvar för rikets säkerhet, kartlagt och följt religiösa extremister som är våldsbenägna. Och Säpo har god koll på de enstaka individer som det finns skäl att granska.Den enda kritik det finns anledning att rikta mot Säpo är att man begränsat sig endast till extrema muslimska bekännare, inte kristna eller andra religiösa extremister. Knutby-sekten skulle till exempel ha mått bra av förebyggande polisarbete, som också skulle kunnat spara liv. Men här är också Säpo klämd mellan tidsandan och resursbegränsningar.

För det är de extrema och våldsamma företeelserna, som måste vara målet för samhällets reaktion, inte religion. Islamism är ett begrepp som samlar människor som utifrån sin tro vill arbeta politisk. Här ryms allt från muslimska motsvarigheter av kristdemokrater till Turkiets regeringsparti och Hamas.

Här ryms också givetvis små grupper extremister – som Säpo redan i dag har god koll på. Men att bredda kartläggningen på det sätt regeringen föreslår riskerar att svartmåla och förpassa en stor grupp svenska muslimer till politisk utanförskap. För vad är det som är militant eller extremt? Är det att önska en minaret, bära sjal eller att inte ta en främmande person av motsatt kön i hand när man hälsar?

Viktig debatt bland muslimer

Min kollega i socialdemokratiska kvinnoförbundet, Nalin Pekgul, som själv är muslim, har uttryckt en oro över en växande radikalitet bland svenska muslimer. Hon krävde nyligen att diskrimineringslagen ska skrivas om eftersom den ledde till att en ung muslimsk man fick rätt, sedan han mist sin försörjning på grund av att han vägrat hälsa i hand på den kvinnliga chefen. Nalin har själv efter många år i Sverige funnit ett religiöst förhållningssätt som väl låter sig integreras. Och det är viktig att det bland muslimer finns en aktiv diskussion om hur en svensk islam bäst kan växa och utvecklas.

Men vi måste undvika att denna diskussion blir del av politiska utspel. Vi kan inte genom lagstiftning tvinga bort den här typen av religiöst motiverade beteenden. Religionsfriheten är och ska vara grundlagsskyddad, inte minst därför att det finns så många skrämmande exempel när en majoritet söker tvinga en minoritet till assimilering.

Respekt för tradition och religion

Ett fungerande mångkulturellt samhälle måste växa fram i ett givande, tagande och delande av genuina erfarenheter. Vissa beteenden kan sticka ut, inte minst därför att samhället i sin långt drivna sekularism blivit lomhörd för riter. Alltså de kollektiva strukturer för meningsskapande som bara religioner erbjuder. Dessa är viktiga för människors välbefinnande, upplevelse av mening i livet och för vår vilja att delta i det samhälle där vi bor.

De kristna riterna, allt från julfirande till att symboliskt dricka Jesu blod, är djupt integrerade i vårt samhälle. I ett mångreligiöst samhälle bör ramadan och huvudsjalar, liksom Chanukka och Yom Kippur vara lika självklara inslag.

Det sekulära samhällskontraktet är en nödvändig förutsättning för ett fungerande mångreligiöst samhälle där alla behandlas lika. Men detta kontrakt behöver fördjupas, bli mer lyhört för varandras riter och vara mycket varsam med att slå ner på människors religiösa beteenden. Religionsfrihet måste vara frihet både från och till religion.

Muslimer som hävstång i valrörelsen

Det finns en risk för att den kommande valrörelsen leder till ökad utsatthet för svenska muslimer. Sverigedemokraterna har identifierat muslimerna som den hävstång man vill använda för att med främlingsängsliga röster nå Sveriges riksdag. Samtidigt är Sverigedemokraternas argumentation så vulgär att den skapar en motreaktion av tolerans. Men till priset av ett mer polariserat samhälle.

Nyamko Sabunis populistiska och mer subtila utspel är ett försök att ta politiska poänger i denna polarisering. Det är därför ett lika stort hot mot de svenska muslimerna som Sverigedemokraternas budskap, eftersom det utmålar både islam och muslimer som opålitliga och farliga.